GLAS 1
Kunskapshuset i Gällivare. Kunskapshuset på skärm
. Genom vardagsrummets stora ljusintag kan Lars blick ut över havet. utan maskiner. Han skulle bli möbelkonservator! Letade upp och sökte in på en skola i England. Här måste vi stanna upp och leva oss in i den unge Lars Olaussons möte med ”världen”, just här i en liten engelsk by som leder fantasin till Morden i Midsommer. Han är 19 år, bor i ett hus ute på landet. Ensam. Blandningen av elever på skolan, som är en privatskola, skulle kunna vara hämtad ur en Dickensroman. En generalmajor på 60 år, en parlamentetsledamot och en svensk nittonåring som skall pröva vingarna. I början, berättar Lars, vågade han inte öppna munnen men mot slutet av kursen var det omöjligt att få tyst på honom. Öppnade eget i Pustervik Tiden i England framstår som en viktig period i Lars Olaussons liv. Intresset för 1600 och 1700talsmöbler fördjupades och väl hemkommen tog han steget och öppnade eget. Företaget låg i Pustervik i centrala Göteborg och på skylten stod Möbelrenovering. Ja, det hände mycket under dessa år. Han läste konstvetenskap, hade uppdrag för Mölndals museum och olika ambassader och kom in på Chalmers, arkitektlinjen. Under studietiden träffade han Susan och blev pappa. Återigen, dags för en paus i berättelsen. Barnet, en gosse, som föddes var gravt autistiskt vilket gjorde att livet brutalt tog ny inriktning, ställde nya krav och ökat ansvar. Kan det vara så att omsorgens betydelse nu sätter sina spår i arkitekturen? Längre fram i intervjun får Lars nämligen frågan om det finns någon samtida arkitekt som han beundrar. Svaret blir nej. — Omtanken saknas ofta idag. Jag menar omtanken ner till själva dörrhandtaget. Kanske beror det på att branschen är fylld av färdiga lösningar och produkter och att avsteg från dem ses som svårigheter och lätt blir dyrt. Hantverket kommer i andra hand. Det mäktiga havet Ordet ”omtanke” biter sig fast. Slår man på synonymer kommer ”hänsyn”, ”omsorg”, ”det att sörja för någon eller någons behov, handla och planera klokt” upp. Allt stämmer in på Lars och det hem 70 GLAS 4.2021 som han skapat i ett landskap där bruset från havet hörs in i vardagsrummet. — Havet är det som betyder mest för människan. Det är det mäktigaste vi har, och ändå lugnande på något märkligt vis. Skiftningarna ser olika ut hela tiden. Lite som vidderna uppe i Norrland. Samma känsla. Att Lars och hans familj skulle slå sig ner i just Åsa föll sig också naturligt genom att hustrun hade tillbringat alla sina somrar där. Och det som varit en sommarstuga blev på Lars ritbord ett boende som i detalj passade hans familj. De tre sönerna på 18, 15 och 9 år har rum skräddarsydda för deras mycket olika behov och hemmet i övrigt har lugnet som motvikt när kaos uppstår. Händelser i familjens historia finns inskriven. Precis som i Gällivare där Lars vände på stenarna, lyssnade till lövens prassel och följde stjärnornas himlavandring för att bygga in en kultur, ett folk, i projektet Kunskapshuset. Han berättar hur han och kollegan på Liljewall, som gestaltat huset tillsammans med Lars, drog ut i den lappländska vildmarken. En natt sov de över i en kåta vid Stora Sjöfallet. De höströda färgerna på myrarna tog de med sig och lyfte in i byggnaden. Naturen har så fått en given plats i arkitekturen. 1 208 ritningar till trappan Men minst lika viktig har gruvan, Malmberget, LKAB och den samiska kulturen, varit. Den senare beskriver Lars som själva drivkraften i projektet. En hel kultur, skulle ju flyttas och samlas i en enda byggnad! Naturen bidrog med rödfärgen som dock inte är faluröd utan illande klarröd. Provocerande i det vita landskapet. Livet under jord, gruvgångarna, schakten, det svarta stålet och elden symboliseras i den stora entréhallen, ”Dagbrottet”, med en takhöjd på 22,5 meter. Den våghalsigt labyrintiska trappan krävde 1 208 (!) ritningar innan arkitektteam och konstruktörer tordes sätta punkt. Den verkliga glöden skulle emellertid människorna, samerna, stå / GLASPROFILEN / Foto: Anders Bobert