GLAS 1
Senaste modellen – brandstationen i Timrå. modell
en, brandstationen i Timrå. Vi kan tryggt fortsätta samtala om kraften i ett engagemang. Detta är Lars Olaussons tredje brandstation. Men brandstationer? Vad är det för speciellt med dem? — En brandstation är ett otroligt komplext uppdrag. Jämför man med en skola finns där en metodik och en pedagogik att förhålla sig till. Sedan är man fri att utforma skolan utifrån hur stor tomten är och de utblickar som erbjuds. En brandstation och dess arbetslag har staden, larmtider med mera att förhålla sig till. Allt är styrt och det handlar om optimering av allt. Lite som en racerbil antar jag. — Jag gillar dessutom, fortsätter Lars, kommunala projekt som är viktiga för samhället. Fri roll på Liljewall arkitekter Lars Olausson har varit anställd på Liljewall arkitekter sedan han kom ut som nyutexaminerad arkitekt. Han har nu en fri roll och uppdrag med stor varationsbredd samtidigt som det ofta handlar om att ta ett steg tillbaka. Respektera. I många av projekten möter vi hantverkaren och konservatorn. Lars är kulturvårdsansvarig på Liljewall och att han skulle bli involverad i de två stora kulturprojekten Antikhallarna och Dicksonska Palatset i Göteborg var inte oväntat. I Antikhallarna, ett av stadens finaste bankpalats från 1880talet med en tillbyggnad i Jugendstil från omkring 1900, är sedan några år ett tidskrävande arbete klart. Alla antikhandlarna är samlade på entréplanet och övre planet upptas av kontor. Ny huvudentré och café mitt i lokalen ger ett tillgängligt och inbjudande intryck. Särskilt viktigt har ljuset varit. Det effektfulla glastaket har fått sällskap av mera glas genom inglasningen av atriet. Mycket har gått ut på att kopiera gamla glaspartier, berättar Lars, som ritat all fast inredning i ombyggnaden och alla glaspartier. En rolig grej, som han gärna framhåller, är att Nudie Jeans huvudkontor flyttade in på övre plan. Gammalt möter nytt. 72 GLAS 4.2021 Ljus och glas i en lek för ögat Att stanna upp vid ljuset och dess roll känns igen. I Herrestaskolan i Järfälla, som stod klar 2016, blev ljuset i kombination med glas en lek för ögat. Lars får själv berätta. — Herrestaskolan fick en fasad i glas. Bakom de frostade glasen finns en limträstomme i zick zackmönster som rör sig över hela fasaden. Den syns olika mycket i olika ljus. Konstnären Albin Karlsson gjorde ett konstverk i form av klocka bakom glasen. Åsynen av den avtar ju närmare man kommer. Med Kunskapshuset skulle den gäckande leken med glas fortsätta. — Upplevelsen av fasaden på Kunskapshuset är föränderlig när man rör sig kring huset. Rakt framifrån upplevs huset ha en glasfasad men från sidan som en sluten byggnad. Genom pelare utställda i vinkel från fasaden skärmas glasen av. Pelarna tar över och deras individuella utformning skapar rörelse allt eftersom man förflyttar sig utmed fasaden. De fungerar också som solavskärmning och är kopplade till invändiga pelare som i sin tur är kopplade till limträbalkar i undertaket inne i byggnaden. Glas och stomme, inget annat. Frihet i orangerierna Dicksonska palatset slutligen är ett kärt namn för äldre göteborgare. Margaretaskolan, som bedrev hushållsskolor runt om i landet, huserade där under många år. Och som privatperson kunde man äta middag i den anrika miljön och fantisera om hur det var på friherren och köpmannen Oscar Dicksons tid. Nu väcks alltså huset ur sin törnrosasömn. Krögare ska in och bar installeras. En svår uppgift enligt Lars. — Problemet är att det vi gör inte ska synas. Vi ska återställa, organisera, lägga till det tekniska och gömma alla installationer. Enda stället där jag och min kollega Karl Palmberg känt en sorts frihet är orangerierna på var sin sida om entrén. Jag förstår alla stilar och vet hur det ska vara. Ändå är det jobbigt. Men det är bra för huset. / / GLASPROFILEN /