Tidningen Energi 1
Orca fångar in 4 000 ton koldioxid per år. CLIMEW
ORKS Climeworks grundades 2009 av tyskarna Christoph Gebald och Jan Wurzbacher, som mötts under sina studier i Zürich. Båda skrev doktorsavhandlingar om olika aspekter av hur man fångar in koldioxid ur atmosfären. Deras första kommersiella anläggning öppnades i Hinwil, Schweiz 2017. I september 2021 driftsattes Orca, företagets första anläggning på Island, som kan fånga in 4 000 ton koldioxid per år. Sommaren 2022 påbörjades bygget av Mammoth, i närheten av Orca, med en kapacitet på 36 000 ton per år. Varannan till var tredje timme töms filtren på koldioxid med hjälp av hundragradig ånga, berättar Bryndis Nielsen. gynnade slätt vid den sovande vulkanen Hengills fot, ett par mil öster om huvudstaden. För det första: ett av världens största geotermiska kraftverk finns strax intill. Det ägs av Reykjavik och två grannkommuner via Orkuveita Reykjavíkur, Reykjavik Energy. Det startade 2002 och har stegvis uppgraderat till 303 MW effekt för elproduktion och 400 MW värmeenergi. För det andra: företaget Carbfix, som har en process för att binda koldioxid i den basaltrika berggrunden. Carbfix finansierades initialt av Reykjavik Energy, och har sedan fått utvecklingsfinansiering från både EU-kommissionen och USA. Att vara granne med dessa båda verksamheter betyder oerhört mycket för Climeworks, intygar Bryndis Nielsen när vi står vid den dånande filtreringsanläggningen. Här krävs ju till att börja med el, som levereras från Reykjavik Energys ångdrivna turbiner. Sedan behöver man göra sig av med den hopsamlade koldioxiden. Detta då med hjälp av Carbfix. Bryndis Nielsen visar mig baksidan av filterkonstruktionen, ett slags innergård där man ser tygsäckar hänga mot utblåset från varje fläkt, för att samla in eventuella partiklar i luftströmmen – alltså inte koldioxid, den har stannat i filtret. Över våra huvuden har vi även rördragningar för utgående gas och inkommande vattenånga. – I de grövre rören leds hundragradig ånga till filtren. Då avsöndras koldioxiden som fastnat där, och gasen förs sedan via de smalare rören in i processbyggnaden. Där bearbetas den till ren koldioxid innan den skickas vidare till Carbfix, berättar Bryndis Nielsen. Själva filtren är porösa, liksom granulerade, och består av ämnen som kemiskt binder koldioxiden, när luft blåses igenom av de stora fläktarna. Men bindningen är så pass svag att det räcker med vattenångans värme för att lösa upp den. Varannan till var tredje timme töms varje filter på detta sätt. Vi går in i processorhallen. Som lekman kan man gissa sig till att här pågår en process som innebär att något behöver forslas runt i ett rörsystem. Det ser komplicerat, men ändå rätt alldagligt ut. Men en sak avviker. Högt uppe under taket hänger något som ser ut som en blå ballong. – Ja det är där den rena koldioxiden samlas, efter att ha gått igenom processen här inne, förklarar Bryndis Nielsen. Från ”ballongen” leds koldioxiden vidare, i rörledning bort till Carbfix. Där blandas gasen med vatten, för att sedan pumpas ner i något av de borrhål som Reykjavik Energy tidigare använt i sin kraftproduktion. Man kan säga att de tre företagen samspelar som ett slags kombinat. Borrhålen är upp till ett par kilometer djupa, eftersom det är vad som behövs i kraftproduktionen, men för koldioxidlagringen skulle det räcka att få ner koldioxidvattnet till 500-800 meters djup. Det berättar Ólafur Gu∂nason, kommunikationschef på Carbfix, när jag träffar honom i företagets spatiösa entréhall. TIDNINGEN ENERGI NR 4 2022 47