Omtanke 1
Marie Christou-Kressner tänker ofta på mördade Fa
dime och hennes utsatthet. Foto: GAPF »Det var en chock att höra flickornas historier, att få detaljer om deras kontrollerade liv« rie Christou-Kressner och hennes kollegor är den påtryckning som familjerna utsätts för så fort de lämnat mottagningen. – Många gånger har jag känt att de börjat tänka i nya banor här inne, att de börjat förstå dotterns eller systerns behov av ett eget liv, men så vet jag att de sedan möts av en skepsis hemma i bostadsområdet, i moskén, i kyrkan eller någon annanstans där de träffar sina landsmän. Jag träffar människor som aldrig talat med någon infödd svensk tidigare. Det vi sysslar med är inte bara familjebehandling, det är ett integrationsarbete. Själv har hon en grekisk pappa som kom till Södertälje och Scania 1960, två år senare föddes Marie. I sina samtal med familjerna händer det att hon tar upp sin egen bakgrund, för att bygga en relation och skapa tillit. Hon beskriver hur pappan drabbades av kulturkrockar i Sverige, liknade dem som familjerna upplever idag. Och hon berättar om sina egna erfarenheter av att se hedersförtryck på nära håll när hon mötte släkten i Aten som tonåring: – Min kusin kunde inte säga till min faster att hon hade en pojkvän, allt behövde döljas precis som för flickorna www.ssil.se | 13