Omtanke 1
REPORTAGE HVB-HEM » Vi kände en uppgivenhet. Här
smutskastas HVB samtidigt som det finns många duktiga aktörer därute. De allra flesta gör ett mycket bra arbete. « Dan Nilsson Just nu håller en arbetsgrupp med representanter från cirka 20 olika organisationer på att arbeta fram en nationell standard för HVB-hem. I mitten på mars besökte Omtanke ett seminarium om den pågående processen för att få en inblick i vad det hela kan komma att handla om. Branschorganisationen Svenska Vård är initiativtagare till att utveckla den svenska basstandarden och det praktiska arbetet drivs av SIS, Swedish Standards Institute, en ideell förening som är expert på att driva utveckling av standarder. MYCKET SKER OCH HAR SKETT i omvärlden som påverkar HVB-verksamheten på både kort och lång sikt. Branschen står inför stora utmaningar. Inte minst har senare tids flyktinganstormning lett till ett ökat tryck och att den tidvis lockat till sig negativa skriverier i media. Samtidigt har där skett en kraftig ökning av antalet verksamheter. – Vi kände en uppgivenDan Nilsson het. Här smutskastas HVB samtidigt som det finns många duktiga aktörer därute. De allra flesta gör ett mycket bra arbete, säger Dan Nilsson, förbundsdirektör för Svenska Vård. – Med en standard vill vi göra det lättare för de seriösa och svårare för de oseriösa. Enligt Dan Nilsson har det hänt mycket positivt i branschen de senaste 10–15 åren, om man tänker bort den senaste turbulenta tiden. – Oavsett migrationsfrågorna hade det här arbetet varit helt nödvändigt och vi hade gjort det ändå. Det var svårt att förKristofer Petraeus utse att det skulle ske en så stor anstormning, fortsätter han, och menar på att något behövde göras för att trygga kvaliteten för alla inblandade. EN GEMENSAM STANDARD är en lösning på ett återkommande problem. Syftet är att både förenkla arbetet och höja kvaliteten. En branschstandard ökar tydligheten och minskar risken för missförstånd samt att verksamheterna slipper uppfinna hjulet på nytt varje gång. Den kan även underlätta vid upphandling och när avtal ska skrivas eftersom det blir mer synligt vad en tjänst ska och bör innehålla. Tanken är att förbättra i vården och omsorgen för såväl brukarna som för leverantörerna och beställarna. – Det här är inget ställningstagande. Ambitionen är att skapa en jämn och hög kvalitet, vilket nog alla är betjänta av, säger Kristofer Petraeus, från SIS och projektledare för kommittéarbetet. Han förklarar att standardiseringen alltså inte handlar om att HVB-hemmen ska ha utökade resurser, utan att med de befintliga skapa något bättre. – Om något, så gör ju det här att vi utnyttjar medlen bättre, fortsätter han. Standarden kommer att bli ett verktyg för verksamheter och upphandlare, med ett tydligt brukarperspektiv i fokus. – Och vi vill komma ifrån priskonkurrens och prata kvalitetskonkurrens i stället, förklarar Kristofer Petraeus. ARBETET MED STANDARDISERINGEN utgår ifrån vissa grundprinciper. Här gäller öppenhet, det vill säga att alla som vill delta får vara med. – Det har funnits ett stort intresse och vi har fått en bred representation med aktörer från olika håll. Det finns både utförare, upphandlare och brukare, men även myndigheter sitter med. Och innan projektet är över tror jag att deltagarlistan i kommittén har blivit ännu längre, säger Kristofer Petraeus nöjt. I arbetsgruppen är det konsensus som gäller i varje avgörande. – Vi nöjer oss inte med att något fler än hälften tycker en sak. Alla deltagare ska vara med på varje beslut, säger Jörgen Wyke från SIS, expert på att standardens utformning uppfyller kraven samt blir tydlig och lättfattlig för alla användare. Det innebär att gruppen diskuterar sig fram till varje avgörande och gör allt för att i princip tillmötesgå alla önskemål. En nödvändighet, enligt de båda projektledarna från SIS, om man ska skapa standarder som ska få stort genomslag så att alla berörda väljer att följa dem. Frivillighet är ytterligare en viktig grundprincip. Det är upp till var och en senare, om de använder sig av den nya standarden. DET KAN FINNAS OMSTÄNDIGHETER som trots frivilligheten ändå gör att det i praktiken blir ett måste att följa vad kommittén har kommit fram till. Exempelvis kan en myndighet hänvisa till standarden och inspektera utifrån den, eller den kan finnas med som krav i en upphandling. – Att det är många olika aktörer och viljor inblandade är både en styrka och en utmaning. Fast det är det värt, även om det inte är lätt alla gånger. Men vi har en www.ssil.se | 47