Omtanke 1
VÄRDEGRUND Värdegrundsarbetets upplägg: Arbetslag
och chef väljer förbättringsområde, vilket alltid har en koppling till värdegrunden. ■ Steg 1: Formulerar mål genom att svara på frågan; Vad vill vi åstadkomma? ■ Steg 2: Samlar in och analyserar objektiv fakta om hur förbättringsområdet fungerar idag i syfte att skapa en gemensam utgångspunkt för förbättringsarbetet. Gruppen gör först gör en rotorsaksanalys med hjälp av olika övningar för att förstå orsakssambanden i sina processer, varför det ser ut som det gör. Efter det planerar och genomför de enkla mätningar där de på olika sätt mäter hur dagens processer fungerar, mätningarna utgår från målen. Detta steg ger gruppen en möjlighet att gemensamt lära sig om sin verksamhet, sina processer och sina resultat, de ser sig själva på ett objektivt sätt. ■ Steg 3: Tar fram förbättringsidéer genom att svara på frågan; Vad kan vi testa som leder till förbättring. Detta görs utifrån den gemensamma kunskap gruppen skaffat sig om nuläget. Tar fram många idéer och väljer ut en att starta med. ■ Steg 4: Förbättringsarbetet planeras och genomförs utifrån PGSA-hjulets struktur. • Planera: Förbättringsarbetet planeras på ett tydligt och systematiskt sätt. Tydliggör vem som gör vad, hur det ska göras, när det ska göras etc. • Genomföra: Gruppen testar det nya arbetssättet en begränsad period. De följer upp hur det fungerar, justerar arbetssättet och testar vid behov ytterligare en period. • Studera: Förbättringsarbetets resultat studeras och analyseras genom att gruppen svarar på frågan; Hur vet vi att genomförd förändring är en förbättring? Frågan besvaras i relation till de uppsatta målen, har man lyckats att åstadkomma det man ville. Gruppen planerar och genomför nya mätningar för att få svar på frågan. • Agera: Gruppen bestämmer gemensamt utifrån den inhämtade kunskapen om resultatet hur de ska agera. Om de konstaterar att genomförd förändring faktiskt är en förbättring utifrån uppsatta mål bestämmer de förmodligen sig för att permanenta arbetssättet men om målen inte uppnåtts behöver de förhålla sig till det. Kanske bestämmer de sig för att testa en av de andra förbättringsidéerna de tog fram under processen och ser om den leder till förbättring. När målet är uppnått tar gruppen även ställning till om resultatet ska spridas i övriga organisationen för att på så sätt ta tillvara lärdomar och resultat i hela organisationen. KÄLLA: THE IMPROVEMENT GUIDE: A PRACTICAL APPROACH TO ENHANCING ORGANIZATIONAL PERFORMANCE, ANDRA UPPLAGAN 2009; G LANGLEY, R MOEN, K NOLAN, T NOLAN, C NORMAN, JOSSEY-BASS. Personalen på Änggården, Ann Öster, Britt-Louise Johansson och Rickard Andersson. Uggleburken Individuella samtal byggde ny värdegrund Personalen på dagverksamheten Aktiviteshuset Änggården har arbetat ett år med den nya förbättringsmodellen, nu har värdegrunden tagit form. TEXT: SUSANN ENGQVIST Ann Öster arbetar med sina två kollegor i dagverksamheten på Aktivitetshuset Änggården i Valdemarsvik. Verksamheten riktar sig till personer med psykisk ohälsa och olika typer av diagnoser som till exempel schizofreni och bipolär sjukdom. I genomsnitt har de ungefär 17 deltagare dagligen som kommer för att framför allt göra trevliga vardagliga saker som att laga mat, spela pingis, träna på gym, gå promenader eller bara umgås. Sedan i början av förra året har personalen arbetat efter den nya förbättringsmodellen och bestämde tidigt att de skulle fokusera på deltagarnas hälsa och välbefinnande. – Vi tyckte nog att vi hade en bra verksamhet, men vi satte oss ned och började fundera på vad det egentligen är som är bra, och om de vi arbetar med tyckte likadant. Vad upplevdes som bra hälsa för varje individ, vad hade de själva för mål och önskningar? Det visste vi inte riktigt, berättar Ann Öster. – Det var då vi började med ”Uggleburken”, som var ett av verktygen vi fick. Namnet har den fått enbart för att det är en burk med tecknade ugglor på, det viktiga är innehållet. I burken ligger ett antal lappar med ord som anknyter till hälsa och välbefinnande, till exempel 50 | www.ssil.se ”kärlek”, ”ångest”, ”personlig hygien”, ”träning” eller ”ordning och reda” på. – Varje vecka, ibland oftare, plockar vi upp en lapp med ett ord på och så samtalar vi allihop i grupp runt det ordet. Ann Öster är förvånad över vilken effekt en så här pass enkel övning faktiskt fått. Sedan ”Uggleburken” infördes upplever hon att deltagarna blivit betydligt mer pratsamma och konstaterar, lite oväntat, att många frikostigt delar med sig av sina tankar och erfarenheter. PERSONLIGEN FICK HON också ett uppvaknande och en nytändning när det gällde sätt att kommunicera. – Det är intressant att se hur olika vi uppfattar orden. Till exempel när vi pratade om ångest, då kunde en berätta om hur han kände och en annan besökare då förvånat konstatera att ”Jaså, är det där ångest, så har jag också känt!” Eftersom många deltagare är på sin vakt och misstänksamma till sin natur, det ingår ofta i sjukdomsbilden, frågar personalen alltid innan om det går bra att de skriver ned vad som sägs vid diskussionerna. – Oftast går det som tur är bra, för har vi anteckningar att luta oss mot är det enklare att komma ihåg vem som sagt vad. Tanken är ju att vi sen ska ha per