Omtanke 1
GÄSTKRÖNIKA Värdskap är aldrig perfekt Värdskap ä
r konsten att få människor att känna sig välkomna, till dig som person, till din verksamhet och att möta alla med respekt, värdighet, omtanke och glädje. Det första vi tänker på är kanske kunderna, besökarna, gästerna, patienterna eller vad de vi tjänar har för etikett. För det är så, vårdcentralen finns till för at tjäna de sjuka, skolan för barnen, hotellet för att tjäna sina gäster och konferensanläggningen för alla de som har behov av att mötas. ”Ju mer vi tjänar våra kunder, ju mer tjänar vi på dem”, är att se saker långsiktigt och hållbart. Att bara tänka på hur mycket pengar vi ska dra in på varje gäst, är att riskera verksamhetens framtid. Långsiktiga och tillitsfulla relationer är viktigare än kortsiktiga transaktioner. LIKA VIKTIGT ÄR ATT välkomna sina kollegor, vilket handlar om den kultur som råder i verksamheten. Enkelt uttryckt kan man säga att det värdskap som möter kunderna är en spegelbild av det värdskap som råder på insidan. En insida vi alla är ansvariga för, oavsett om vi är medarbetare eller chef. Till sist och kanske viktigast av allt är att välkomna sig själv. Att leva med en äkta självkänsla och ett äkta förtroende, inte ett falskt som bygger på att man jämför sig med andra. Känslan av att ha ett egenvärde och att var en god vän med sig själv, hela sig själv, även det man upplever som skavanker. Jag hörde en gång en berättelse om en munk som skulle bygga en mur vid klost54 | www.ssil.se ret. Han tänkte att det inte skulle vara så svårt; en sten, lite murbruk, nästa sten, lite murbruk. Det tog ett tag innan han kom på tekniken och efter ett par dagar hade han gjort klart muren. Tusen stenar hade han använt. När han stod och beundrade sitt verk upptäckte han till sin fasa att två av stenarna mitt i muren låg lite snett. Han gick till abboten för att fråga om råd. »Vad ska jag göra, riva hela muren och börja på nytt?» »Det ska du inte göra», sa klosterföreståndaren när de inspekterade muren. »Så farligt är det inte.» MEN MUNKEN SKÄMDES över sina två sneda stenar. Varje gång han skulle visa klostret gick han fort förbi muren för att ingen skulle se hans misstag. Så en dag stannade en besökare upp och utbrast: »Men vilken fin mur, så vacker!»Munken blev förvånad och frågade besökaren om han glömt glasögonen i bilen och samtidigt pekade på de sneda stenarna. »Jaså de, men alla de andra stenarna verkar ligga perfekt», svarade besökaren. Munken blev paff och tänkte att här har han gått och tänkt på de två stenarna som låg lite snett och inte sett alla de andra och att muren i det stora hela var vacker. Kanske är det likadant med oss människor. Visst har vi en och annan sten som inte är perfekt, men tänk så mycket vi har som är fint och bra. Och när man tänker på saken, hur vackert är något som är helt perfekt? ● Jan Gunnarsson Författare, föreläsare och grundare till Värdskapet, som hjälper ledare och medarbetare till inkluderande, öppna och välkomnande verksamheter. Utbildad lärare i medkänsla vis Stanford University, USA. www.vardskapet.se »Till sist och kanske viktigast av allt är att välkomna sig själv.«