Turist 1
D ET SKA DRÖJA TILL NÄST SISTA DAGEN innan vi för
står att vi faktiskt kommer att kunna fullfölja turen. Till och med helikopterhämtning seglade upp som alternativ när missmodet grep omkring, ty våren var här och alltför tidig. Skaren täckte snösörjan likt frasigaste smördeg. Bäckar pumpade svämvatten över sjöarnas isar. Mosade fjolårskråkbär och -lingon i skidspåren. Vintern var över. Likafullt blir vi överens om ledens förträfflighet. Ett mindre uppåkt alternativ till Kungsleden, lite djärvare men fortfarande med fjällstugans bekvämligheter. Jag kallar den Prinsessleden, därför att den inledningsvis följer Kungsleden. Men i stället för enkel väg söderut till Kebnekaise och Nikkaluokta erbjuder den en rundtur med start och slut i Abisko. Du skidar söderut till fjällstugorna i Abiskojaure och Alesjaure. Vrider sedan norrut mot Unna Allakasstugan och fortsätter över gränsen till Norge. Därifrån orienterar du på egen hand mot Den norska turistföreningens (DNT:s) fjällstuga i Hunddalen, innan Bara själva spåret kvar. nätterna kanske vi kan få fin skare om morgnarna. Förutsatt att vi är uppe innan tuppen, vilket knappast är problemet när midnattssolen väntar om hörnet. Väl framme vid Abiskojaures sjöstrand, ett par kilometer före första fjällstugan, hinner verkligheten ifatt. Vintern är över. Vi tvekar. Vårfloden svämmar över isen, men efter visst fegklafsande längs strandens snösörja glider vi ut. Pjäxorna håller tätt och den stundande väderleksprognosen berättar om låga moln och varma vindar, dygnet runt. Morgondagen inleder med allmän is-, gräs- och jordkontakt innan skidorna bärs på axlarna uppför branta backen. Halvvägs mot följande fjällstuga i Alesjaure möter den första turåkaren i motsatt riktning med obligatoriskt informationsutbyte gällande snöförhållanden. Eftersom dylika beskrivningar är svårt subjektiva måste även den mötandes trovärdighet bedömas. I beräkningen ska då tas att de man först möter generellt brukar vara starka och rutinerade skidåkare, sådana som smiter iväg innan övriga i fjällstugan knappt vaknat för att nå först fram till nästa stuga, lägga I Norge möter molnen, med snö som hotar övergå i regn. du glider ner till Katterat och tar tåget tillbaka till Abisko. Ingen dag kommer att bli den andra lik vad gäller naturscenerier, och eftersom det handlar om en rundtur kan du lämna civila kläder och överflödig packning kvar på fjällstationen i Abisko vilket gör turen enkel att planera. Samtliga fjällstugor, förutom den norska, säljer dessutom mat. Vi uppskattar också möjligheten att starta fjällturen med en social vilodag för att testa utrustning, komplettera vad som glömts där hemma och bromsa vårt urbana tempo. Vi bokar restaurangbord inför kommande avslutningsfest. Luften är vårvarm och den inledande transportsträckan genom Abisko björktäta nationalpark är ytterligt snöfattigt, men vi är beredda. VÅRA SKIDOR HAR KORTA STIGHUDAR under spannen i stället för valla, varför vi ledigt glider över barmarkspartier utan att behöva mätta någon klistervalla med jord och mossa. Förhoppning frodas, fastän skidorna sjunker djupt i snösörja vid varje försök att lämna de hårdare skid- eller skoterspåren. Den lilla nationalparken ligger ju på lite lägre höjd än de följande etapperna och temperaturen sjunker med en grad per var hundrade höjdmeter. Blir det bara kallt om beslag på bästa sängplatserna och hinna med en ostörd tupplur eller en tur i grannskapet för att stilla nyfikenheten. I detta fall är den mötandes rekommendation övertydlig: Lämna den kryssmarkerade leden, fortsätt i stället ner till sjön Alesjaure och följ skoterspåret. Vi lyder och får motvind. SJÖAR ÄR TURÅKARNAS MOTORVÄG. Snabba, spikraka och relativt händelselösa. Bäst att låta skidåkningen sjunka in i ett personligt passande tempo och väl där låta sig invaggas i känslan av att sakta glida mot en tryggare evighet. Dessutom kan jag än en gång dra nytta av att kunna glida framåt över våt snö i flat terräng, utan att varken ha valla eller stighud under skidorna. Jag koncentrerar bara all kraft framåt och skjuter iväg skidan med avslutande bakvikt. Superenkelt, men pjäxorna måste vara ordentligt åtdragna för att inte riskera blånagel och väl där någonstans låter sig ett grått band skönjas över fjärran is. Det är samer på snöskotrar som flyttar några hundra renar i tät hjord. De kommer rakt emot oss och om vi fortsätter emot kommer vi att splittra hjorden. Så vi stannar upp och lägger oss ner. Renar uppfattar nämligen inte liggande människor som hotfulla och vågar passera helt nära. Hjorden hålls TURIST NR 1 2019 25