Turist 1
Stekt ripbröst går fint med lingon. Vinterjakt på
fjällripa med stegjärn. SKRATTA SOM EN RIPA Samerna har i alla tider härmat dalripans skratt och prat – i jakten för att locka fågeln nära, men också i jojken. Sångerskan Katrina Rimpi från Jokkmokk är en som kan konsten. Hör när hon jojkar dalripan på Sveriges Radios Naturmorgon (programmet 28 mars 2015), sr.se/naturmorgon. ENLIGT BIRDLIFE SVERIGES stora fågelinventering från förra året har dalripan minskat kraftigt de senaste 20 åren, samtidigt som fjällripan, åtminstone det senaste decenniet, har ökat. Men stammen varierar stort från år till år. Förra året var ett rekordår; inte sedan de särskilda ripinventeringarna startade 1996 har det funnits så mycket ripa i södra fjällkedjan. Även i norr pekar det uppåt, konstaterar Naturvårdsverket. Mängden ripa i fjällen mäts noggrant för att länsstyrelserna ska veta hur stor jakt som kan tillåtas. Jakten är populär, inte bara bland svenskar och våra grannar norrmännen. I dag vallfärdar jägare från hela Europa för att jaga ripa i Sverige. Jakten på dalripan sker tidigt på hösten med så kallade stående fågelhundar som används för att hitta, skrämma upp och hämta fågeln. Fjällripan jagas i stället vintertid med finkalibriga kulvapen och på skidor. Både fjäll- och dalripan är mycket vaksam och upptäcker människor hur vi än försöker smyga fram. Många jägare kamouflerar sig med snödräkt på vintern, men en del menar att det är bättre att ha på sig mörka kläder mot den vita snön eftersom ripan då inte blir så lätt överraskad och skrämd. I andra sammanhang kan dock ripan, som tillhör ordningen hönsfåglar, vara riktigt oskygg. Sommartid möter fjällstugornas besökare ofta ripor som likt tamhöns pickar runt kring vedbod och dass. ”Ripan har en djup förankring i kraschar. Då har rovfågel- och rovdjursstammarna byggts upp och går hårt åt ripbeståndet. Även människan äter gärna ripa som är en uppskattad matfågel. Köttet är mörkt och mört och har en utpräglad viltsmak. Grytstekt ripa med gräddsås och mandelpotatis är en klassisk rätt. Enkelt och gott är att steka ripbröst i smör i stekpannan, men den fungerar även utmärkt rå som carpaccio eller saltad och lättrökt som souvas. den samiska kulturen” FÖR FJÄLLBEFOLKNINGEN har ripan varit viktig i alla tider, både som föda och handelsvara. Giron är nordsamiska för fjällripa och ripan har en djup förankring i den samiska kulturen. Överallt inom den samiska konsten finns den avbildad. Staden Kirunas samiska namn är just Giron, enligt somliga för att det fanns mycket ripa där staden byggdes, enligt andra för att fjällen Kiirunavaaras och Luossavaaras toppar såg ut som två fjällripor som satt och talade med varandra. Att upptäcka en sittande ripa i snön är annars inte lätt. FÖRUTOM LÅNGSIKTIGT HOT i form av klimatförändringar är det rovdjurstrycket, främst räv och rovfåglar, som anses påverka ripstammen mest. Är det gott om lämmel och andra smågnagare klarar sig riporna mycket bättre eftersom räv och rovfåglar med flera då kan äta sig mätta på gnagare. Men goda lämmelår följs av år när smågnagarstammen 40 TURIST NR 1 2019 Det krävs i regel ett tränat öga för att urskilja de små vita bollarna, väl kamouflerade och blickstilla. Extra svårt blir det när riporna gräver ner sig under snön. Och definitivt omöjligt att se dem blir det när de vid ett kraftigt snöfall låter sig snöas över. Då kan man åka skidor i helt vita omgivningar utan ett enda spår i sikte, när snön plötsligt exploderar och det flyger upp en ripa mellan skidspetsarna. Strax därefter kan en flock lätta ur terrängen som bara några sekunder tidigare såg ut att totalt sakna liv. Däremot har många turskidåkare kunnat beundra ripornas fantasieggande spårmönster i snön. Fascinerat följa hur det ristade stegen förändras, hur vingpennorna gör avtryck på var sin sida i snön där fågeln tar sats – och hur spåret så plötsligt upphör när ripan lyfter och flyger vidare. HÅKAN HJORT / JOHNÉR FREDRIK LUDVIGSSON / JOHNÉR