Turist 1
MER OM HELENA Född: I Mellanfjärden. Bor: I ett h
us vid havet i Hälsingland. Familj: Johan, Doris, Agnes och katten Truls. Ålder: 43. Lagar gärna: Samosa och altaner. Dricker gärna: Kokkaffe och champagne, men inte samtidigt. Drömmer om: Balans i livet – klyschigt men sant. Ogillar: Sociala medier och alla missförstånd de leder till. Gillar: Att mötas. Ordspråk: ”Vad du än gör, gör det med hjärtat”. Värnar sin landsbygd. Häxa på språng. ”Att få upptäcka de här sakerna tillsammans med barn är ett äventyr, för barn är så fria i sina huvuden” för avfolkning har vi inflyttning, bland annat en hel del barnfamiljer. Det är så roligt att se! När Helena var liten fick hon vara med sin mormor i stället för att gå på dagis. Mormodern hade böcker med folksagor som hon läste om och om igen för Helena. –Jag tyckte de var oerhört fascinerande, kunde inte få nog. Där fanns ju en massa spännande karaktärer och väsen i naturen som man kunde fantisera om. Fantiserade gjorde hon, liksom sjöng och spelade piano. På musikgymnasiet i Härnösand fick hon dessutom upp ögonen för teater. Det blev teaterlinje i Stockholm, och olika teaterprojekt. Men hon hade en längtan som hela tiden återkom, till sagorna och berättelserna från barndomen. Liksom efter den där magiska upplevelsen i Mulleskogen. Hur skulle man kunna skapa något liknande för barn i dag? EN IDÉ TOG FORM, och år 2000 startade hon tillsammans med några teatervänner projektet Trollstigen, där de lånade skogar i Mellanfjärden och Bergslagen för att berätta sagor i form av teatervandringar. Helena kände starkt att hon landat rätt. Detta var något hon ville utveckla vidare, men det var frustrerande att alltid börja om från noll på olika platser. –Vi hade så mycket vi ville berätta, och kunde inte ta emot alla som ville komma på ett bra sätt. En fast plats kändes nödvändig. Den mest självklara var ju skogen i Mellanfjärden där jag vuxit upp, för den hade så mycket karaktär. Det visade sig att markägarna var positiva, liksom Nordanstigs kommun. Lösningen blev att kommunen bytte till sig Helenas barndomsskog och gav teaterföreningen ett långtidsarrende. Genom EU:s landsbygdsstöd fick man byggpengar och massor av ideella krafter i Mellanfjärden hjälpte till att skapa de olika miljöerna – till stor del genom återbruk, loppisfynd och rejäla portioner kreativitet. VID DET HÄR LAGET hade Helena Brusell flyttat tillbaka till Mellanfjärden tillsammans med sin man, och hunnit få två barn. Maken Johan Svanström var en av de skådespelare från Stockholm som spelat Mellanfjärdens teater under ett par somrar. Han hade också vuxit upp med en mormor som tagit med honom ut i naturen. –Han var den första person jag träffat som kunde tänka sig att gå i skogen med mig en hel dag, och det var bara självklart, säger Helena. Helena och Johan bodde i Stockholm ett tag, men åkte till Mellanfjärden så ofta de kunde. Tills Johan frågade: Varför inte flytta hit på heltid? –Ingen av oss var ju så sugen på ett liv i storstan, särskilt inte med barn, och då hade vi precis fått Doris. Johan hade en del reklamjobb som gjorde att han kunde åka ner till TURIST NR 1 2019 33