Vårdguiden Tema reumatiska sjukdomar
Vårdguiden Ont i lederna
Vårdguiden Vikten av goda vanor
Vårdguiden Grönsaksguiden
Vårdguiden Våga berätta!
Vårdguiden Konsten att bli med barn
Vårdguiden Maria satte punkt för våldet
Vårdguiden Varför slår man?
Vårdguiden Spåra smittan
Vårdguiden Inte bara tennis
Vårdguiden Starkare patienter med ny lag
Vårdguiden Aktuellt i vården
Aktuellt i vården Helena Vogel ligger på den röda
britsen i blodbussen och dricker juice medan sjuksköterskan Robin förbereder själva tappningen. – Jag tänker så här: Om jag någon gång skulle behöva få blod, måste jag ju kunna ge blod själv också, säger Helena. Det är sjätte gången nu, och det brukar gå hur bra som helst. TEXT KERSTIN OTTERSTÅL FOTO ÅSA GRINDAL Boka tid på blodbussen – varför kan man inte boka en tid på blodbussen? Det skulle ju ta mindre tid från jobbet om man slapp vänta. Det är ett önskemål som personalen på blodbussarna har hört från många blodgivare. Därför infördes tidsbokning för att ge blod på en av de fem blodbussarna i länet i oktober i fjol. Under våren 2015 planerar Blodcentralen att införa tidsbokning på alla bussar och fasta blodcentraler. – Vi vill underlätta för våra blodgivare och göra besöket på blodcentralen så smidigt som möjligt, säger Karolina Blom Wiberg, kommunikationsansvarig på Blodcentralen. Du som är blodgivare kan boka tid för blodgivning genom att logga in på 1177 Vårdguidens e-tjänst (Mina vårdkontakter). Men du kan fortfarande komma på ”drop in”-blodgivning om du vill. På Geblod. nu kan du se när blodbussen kommer till dig. Johan Sjöblom rullar upp tröjärmen och blottar en tatuerad underarm. När man är nytatuerad får man inte lämna blod, men Johans tatuering är flera år gammal. – Att ge blod känns bra, nyttigt både för samhället och för en själv. Man känner sig liksom renad, säger Johan, som lämnar blod för elfte gången. – Och så får man lite koll på sina värden. 1177 Vårdguiden nr 1 2015 Är du inte blodgivare än? Läs om vad det innebär på Geblod.nu. László Burgmann väntar på sin tur. Blodtrycksmanschetten trycker hårt på överarmen, men han ser alldeles oberörd ut. – Jag tror det här är 18:e gången jag ger blod. När jag bodde i Ungern såg jag en affisch på jobbet om att ge blod. Så jag blev blodgivare där, och fortsatte med det när jag flyttade till Sverige, säger László. 27