Barnböcker 2016/2017 1
Författaren och skådespelaren Jonas Karlsson är u
ppvuxen med en bra berättare. Det var genom mammas läsning på sängkanten som han introducerades till böckernas värld, och så småningom började läsa själv. Från Ture Sventon till Dostojevskij, via alla Tvillingdeckarna. Och numera läser han gärna högt för sin fru och de tre döttrarna. Din mamma var otroligt bra på att berätta sagor eller hur? – Ja, mamma var förskolelärare och hennes främsta gren var högläsning. Hon läste för mig varje kväll, och fortsatte med det även när jag själv kunde läsa. Hon läste mycket olika böcker, Astrid Lindgren och Elsa Beskow bland annat. Och hur började du sedan läsa på egen hand? – Det var någon gång då jag låg hemma sjuk. Jag läste Ture Sventon, och tyckte att wow, nu läser jag ju riktiga böcker, för det var mest text. Det blev mitt läsargenombrott. Jag började läsa mycket. En sommar läste jag alla Tvillingdeckarna. Och nu har du tre döttrar, 7, 10 och 14 år gamla, att läsa för… – Ja, både jag och min fru har läst mycket för dem. Det är en så fin stund, det kan kännas som den enda stund då man är riktigt nära varandra. Min äldsta dotter ville aldrig somna när hon var liten, så vi läste hur mycket som helst för henne. Hon ställde upp stora högar med böcker vid sängen och sa att de här ska vi läsa. Sedan var hon också väldigt tidig med att börja läsa själv, bara 4 år. Kan du nämna någon bok ni läst tillsammans? – Snigel Blå av Einar Norelius. Rim är faktiskt underskattat. Och jag tycker inte att man behöver väja för det ålderdomliga språket, säger Jonas Karlsson och berättar att döttrarna blivit inspirerade av Norelius. Ska vi gå och bada, frågade han en gång. Nej, vi har annat i sinnet, blev svaret. Vad är det speciella med att läsa böcker tillsammans? – Att man ägnar sig åt precis samma sak, det blir ett slags kommunikation också genom hur jag läser, och man delar den upplevelsen. Vi har till exempel läst en bilderbok som heter Räven i den kolsvarta natten. Där dyker en räv upp ur mörkret, och det dramatiserade jag väldigt starkt – men jag gjorde det kanske för dramatiskt. Min dotter ville till slut inte läsa den boken, och det var ju inte författarens fel, utan något jag hade skapat. Han berättar att han också använt sina barn som live publik för att öva på att läsa in ljudböcker. När han till exempel skulle ta sig an Alfons Åberg, läste han först böckerna högt för döttrarna för att se hur långsamt det kunde gå utan att det blev tråkigt. Han märkte att han kunde dra ner tempot väldigt mycket. Texten är så laddad med betydelse att varje mening behöver få ta tid. Läser han fortfarande för döttrarna? Jodå, han läser högt så att alla hör. Böcker som lämpar sig för så skilda åldrar som döttrarnas kan vara Nalle Puh, Det susar i säven eller Alice i underlandet, tipsar han. Tre snabba frågor! Högläsningsfavorit: Alice i underlandet eller Muminböckerna Älsklingsbok som barn: Fyrkanten av Carl Magnus von Seth och Martin Lamm eller Elsa Beskows böcker En favoritbok som vuxen: Dostojevskijs Brott och straff. ”Den har allt.” 37 Foto: Stefan Tell