Advokaten 1
Reportage Ingen enskild att klandra trots att ter
roristjakten ledde till medial uppmärksamhet och myndighetsgranskningar av hur polisen gått till väga. Men hittills har inte någon enskild kunnat ställas till svar. Överåklagare Björn Ericson, vid riksenheten för polismål, Malmö, har granskat polisinsatsen. Han konstaterar att polisen haft höga krav på sig för att förhindra ett terrorbrott och arbetat under tidspress. Det saknades lagliga förutsättningar att genomföra masttömningen på så sätt som skett. Men med hänsyn till omständigheterna, att fullbordat brott ger rätt till åtgärden samt att det i det närmaste förelegat en nödsituation, är åtgärden att anse som ringa. Ericsons bedömning är att det fanns brister i polisens analyser och samordningen av dessa vilket lett till att fel personer greps. Men det går inte att lasta någon enskild person för detta inom polisen. Hade polisen haft mer tid på sig hade utgången blivit en annan. Vad är din kommentar till ärendet? Hur tycker du att ärendet sköttes? – Grundärendet avsåg misstanke om utomordentligt allvarlig brottslighet som vi i Sverige varit förskonade från. Som jag skrev i mitt beslut har det ställts höga krav på polisen att verka för att attentatet inte skulle genomföras. Polis och åklagare har tvingats fatta svåra beÖveråklagare Björn Ericson har granskat polisens insats men utan att finna någon enskild att klandra. ”I den här typen av ärenden utsätts polisorganisationer för utomordentliga påfrestningar och många gånger svåra bedömningar på inte alla gånger helt tillförlitligt underlag.” Överåklagare Björn Ericson slut under tidspress, säger Björn Ericson. Vad är din förklaring till att det gick som det gick? – Förklaringen, enligt den analys jag gjorde då, är att när man fått ett utpekande av vittnet och detta tycktes stämma med den analys man gjort av telefontrafiken, var det sent på kvällen den 29 oktober. Som framgår av mitt beslut fanns viss information inom polisen innan tillslaget och efter tillslaget framkom ytterligare uppgifter som, om man förstått det på rätt sätt, kunnat påverka synen på beslutsunderlaget. Vad anser du om proportionaliteten i ingripandet i relation till misstankegraden i det här ärendet? – När det gäller proportionaliteten skrev jag i mitt beslut att mot bakgrund av det allvarliga brott som utreddes, den begränsade spaningsinformation som fanns och de utomordentliga skyddsaspekter för den polispersonal som skulle verkställa ingripandena är det svårt att generellt ha några synpunkter på ingripandena, säger Ericson. Överåklagare Jörgen Lindberg vid Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum, Malmö, har i sin tur låtit granska Ericsons beslut att lägga ner förundersökningarna om misstanke om tjänstefel. Han delar i stort Ericsons slutsatser och ändrade inte hans beslut. Justitieombudsmannen beslutade i december 2010 att inte göra något uttalande eller vidta någon åtgärd eftersom åklagare vid denna tidpunkt inlett sin förundersökning rörande misstanke om tjänstefel. ansvarsutkrävandet En viktig fråga i ärendet handlar om vem som ansvarat för insatsen. Myndigheter och olika medier, bland annat Aftonbladet och Sveriges Radios Ekoredaktion, har i efterhand gjort kritiska granskningar av hur polisen agerat, till exempel har det framkommit att uppgifterna från det vittne vars uppgifter startade hela händelsekedjan var motsägelsefulla men att polisen ändå bedömde dem som säkra. Alla granskningar till trots har det varit svårt att utkräva ansvar, trots att det finns många som har fattat beslut i ärendet. – I den här typen av ärenden utsätts polisorganisationer för utomordentliga påfrestningar och många gånger svåra bedömningar på inte alla gånger helt tillförlitligt underlag, säger Björn Ericson. Vad man måste kräva är att alla gör så gott de kan och arbetar så seriöst och professionellt som möjligt. Ändå kan saker gå fel och det vore inte rimligt att utkräva straffrättsligt ansvar bara på denna grund. Det var alltså inte så att det allmänt var svårt att utkräva ansvar utan jag gjorde bedömningen att så inte skulle ske. Då avser jag inte de uppgifter om sparkar som också blev föremål för utredning. I de delarna var målsägandenas uppgifter för knapphändiga för att jag skulle kunna gå vidare. Säkerhetspolisen säger i en kommentar att det var Polismyndigheten i Västra Götaland som ansvarade för insatsen i Göteborg och även för den förundersökning som lades ner den 9 november. I november 2010 inledde Säkerhetspolisen en förundersökning för att klargöra om det fanns någon som skäligen kunde misstänkas för brottet med anledning av hotet mot centrala Göteborg. Den 6 september 2011 lades den ner eftersom alla spår var uppföljda och utredningen inte gett några resultat. poLisens organisation En fråga som hör samman med den om 18 Advokaten Nr 3 • 2012 foto: scanpix