Tidningen Energi 1
Tema Miljö Städer kan fungera som metallgruvor Un
der svenska städer ligger enorma metallförråd i form av uttjänta el-, vatten-, fjärrvärmeoch telefonledningar. Dessa bör tas upp och återvinna s, speciellt nu när många av landets kommuner måste förnya sin åldrade ledningsinfrastruktur. Det menar Joakim Krook som forskar i miljösystemanalys och miljöledning vid Linköpings universitet. Enligt hans beräkningar finns det bara under Linköping omkring 1 600 ton bly, 1 500 ton aluminium och 1 100 ton koppar, det mesta i form av elledningar. För Sverige som helhet är mängden koppar i de nedgrävda el och telenäten så stor att den motsvarar Europas största kopparfyndighet – Aitikgruvan i Gällivare. Stora delar av ledningssystemen är redan urkopplade och i takt med det pågående förnyelsearbetet ökar hela tiden andelen uttjänta system som lämnas kvar i marken. – Det är en enorm resurs som vi förstås borde ta tillvara, framförallt med tanke på att vi då slipper bryta nya metaller, säger Joakim Krook. Joakim Krook. Ledningarna osynliga Mängden uttjänta ledningsmetaller som tagits upp och återvunnits är dock försumbar. En förklaring till detta är att ledningarna saknar legal status. – De faller vare sig under avfalls eller miljölagar och hamnar egentligen helt utanför regelverket. Dessutom saknas arbetsrutiner och strategier för att ta upp uttjänta 40 Tidningen ENERGI Nr 2 2018 ledningar och det förs heller ingen statistik. Att de är underjordiska och osynliga innebär också en pedagogisk utmaning. – Problemet syns inte och är därför inte påtagligt. Det vore skillnad om ledningarna låg och skräpade på gatan. Det kanske största hindret för att ta upp metallerna ur jorden är att det skulle bli dyrt. Och kostnaden skulle, som läget är i dag, hamna hos nätägarna*. Rättvis fördelning Branschen måste därför själv driva på och bidra till ett sektorsövergripande samarbete där nätägare, kommuner och återvinningsföretag finns representerade. Framför allt för att hitta avtalsmodeller som ger en rättvis fördelning av kostnader och intäkter vid återvinning av ledningsmetaller, menar Joakim Krook. Men det går att hålla nere kostnaderna för den enskilde nätägaren, om uttjänta ledningar plockas upp i samband med förnyelse av ledningsnät. – Då blir merkostnaderna ganska måttliga och stora delar av näten måste ändå bytas ut inom de närmsta årtiondena. Det finns få pådrivande faktorer för att plocka upp infrasystemen men en sådan faktor skulle kunna vara trängsel, liksom möjligheten att exploatera mark. – Till slut får det inte plats fler ledningar. Om vi pratar god bebyggelsemiljö så vore det bra att få bort ledningarna, till exempel för att underlätta underhåll av systemen och för annan markanvändning. Det är nog snarare den sortens drivkrafter som på sikt kommer att leda till återvinning, snarare än värdet av metallerna. UNDER JORDEN Alla ledningar kan inte plockas upp eftersom andra system kan ligga mycket nära de kablar som ska bytas ut och kräver stor försiktighet. Att frilägga dem skulle innebära ett tidsödande arbete i form av handgrävning. Linköpings universitet ligger bakom projektet ”Städer som gruvor” med Tekniska verken i Linköping, Skanova och Stena Recycling. De vanligaste metallerna som förekommer i den underjordiska infrastrukturen är koppar, aluminium och bly. De vanligaste uttjänta ledningarna är elledningar, telefonkabel, vatten- och fjärrvärmerör. Den jättelika metallresursen under svenska städer riskerar dock att förbli en ickefråga om inte nätägarna själva ser ett behov av att plocka upp och återvinna de uttjänta delarna av systemen. – Det är inget som politikerna kommer att prioritera. Det är för krångligt och dessutom anses inte gamla ledningar vara ett angeläget miljöproblem säger Joakim Krook. Kulvert kanske lösning Klas Gustafsson är vice vd för det kommunala bolaget Tekniska verken i Linköping. Bolaget äger stora delar av kommunens underjordiska infrastruktur. – Vi vet att metallerna är en resurs men vi tar inte upp dem annat än vid förnyelse av ledningsnäten. Vi har varken bra metoder eller ekonomi för det, säger Klas Gustafsson. Den kulvert som Tekniska verken utvecklade inför bo och samhällsmässan i Vallastaden i Linköping skulle kunna ses som ett alternativ för framtiden, menar han. – Kulverten kan kanske vara ett svar på återvinningsfrågan. Den fungerar visserligen bäst vid nybyggnation och vid stora ingrepp i befintlig gatumiljö. Men vi skulle vilja testa ett riktigt case, där vi kan ta bort ledningar och gräva ner kulverten i stället, till exempel i en stadsdel som omdanas. – Men även trängselfrågan, för det är ganska ont om plats i under jorden, i många stadskärnor. TEXT: JOHAN GRANATH ILLUSTRATION: ERIK NYLUND Klas Gustafsson.