AMES 1
PARK HOTEL ETT FAMILJÄRT HOTELL MED HISTORIA Mitt
emot stationsbyggnaden på Linköpings resecentrum ståtar det 131 år gamla gula trevåningshuset med sina mörkröda fönsterfoderr och två vaktande Lejon vid entrén. Från 1888 hette det Jernvägshotellet, och under ett par år under 1910 och 1920-talen tjänstgjorde det som annex till Frimurarehotellet. Men sedan dess har här varit Park Hotel. Eller Linköpings eget Fawlty Towers. – Ja, det var våra föräldrar, som drev hotellet i elva år före oss, som hade sina roliga idéer på hur de ville sticka ut, skrattar Marcus Jonsson som sedan fem år driver Park Hotel tillsammans med sin syster Sophie. I entréhallen hänger fortfarande en del citat från den kända TV-serien med John Cleese, men för övrigt har syskonen satt sin egen prägel på hotellet. Att de skulle ta över en dag var egentligen inte självklart. – Vi har båda växt upp här, säger Sophie som just nu är mammaledig, men som för dagen tagit med sig lille Elliot till jobbet. Vi har sprungit runt och lekt, jobbat extra under helger och lov och provade båda på att göra något annat ett par år efter studenten. Men längtan tillbaka blev för stor och nu gör vi det på vårt sätt. Att ta över en verksamhet från föräldrarna har varit både enkelt och svårt menar de. – Man tror lite naivt att man kan jobbet för att man utfört det under mång år. Men det är stor skillnad på att driva verksamheten med bestämmelser, lagar och regler, säger Marcus. Det tar tid, men man lär sig. – Och visst kände man ibland, främst i början, att det här är ju mamma och pappas. Inte kan vi riva ner och byta ut, fyller Sophie i. Men de har alltid stöttat oss och pushat oss att göra det vi vill på vårt sätt. De har varit måna om att inte lägga sig i och låtit oss göra våra egna lärdomar. Och så småningom växte känslan av att det är vårt ändå fram. Den gamla bokningspärmen, där in- och utcheckning sköttes med papper och penna byttes ganska snart ut mot ett digitaliserat bokningssystem. Menyn uppdaterades, matsalen fick en ny look och en del av rummen renoverades. Men att hålla kvar den gamla känslan – det som är husets själ har hela tiden varit viktigt för Marcus och Sophie. – Naturligtvis ska vi jobba effektivt, modernt och smart, säger Marcus. Men vi vill verkligen ha tillvara på det unika med byggnaden. Det bär på så mycket historia. Från tiden då hotellet låg precis i utkanten av staden, då toaletterna var belägna bredvid häststallarna ute på gården, och då rummen värmdes upp med rejäla gjutjärnskaminer. Vi försöker bevara det genuina i det och har till exempel kvar de vackra breda träplankorna i golven. – Och den lilla, enkla och familjära känslan är otroligt viktig för oss att hålla kvar vid, säger Sophie. Vi har bara 15 enkelrum och 11 dubbelrum, vilket gör att vi mest har affärsresenärer under veckorna. Stammisar som trivs med det lugn vi kan erbjuda eftersom vi är just små och det inte är så mycket liv och rörelse hela tiden. Hon pekar ut över matsalen och berättar att hit ner kommer många gäster och sätter sig på kvällen för att jobba istället för att sitta på sina rum. En kopp kaffe eller ett glas vin med utsikten över den gröna parken är för många ett perfekt sätt att runda av och sammanfatta arbetsdagen. – ”Mycket kärlek och hjärta i en gedigen miljö”. Det var morsans motto – och det är så bra att det fortsätter vi jobba efter! ler Marcus Att arbeta med sitt syskon skulle för många vara en omöjlighet, men Marcus och Sophie menar att de blivit bra på att skilja arbetsliv och privatliv åt. – När vi är med familjen, då är vi syskon. Då försöker vi att inte prata jobb och då får jag som jag vill! skrattar Sophie. – Och på jobbet, när vi r kompanjoner, har vi lärt oss att ta tillvara på möjligheterna våra olika personligheter medför istället för att reta oss på det. Jag är till exempel mer introvert. Jag gillar att sköta det där bakom kulisserna, styra och planera. Sophie däremot, hon är den sociala. Hon älskar att vara ute bland gästerna, serva och ta hand om personalen. Att besöksnäringen i Linköping fått ett uppsving är något hotelldirektörerna Jonsson märkt av och är glada för. Idén med hemester, att uppleva sin egen närmiljö och semestra på hemmaplan samt en ordentlig satsning från kommunens sida på flera stora event har slagit väl ut. – Förr om åren stängdes hotellet två veckor på sommaren, men nu har vi kunnat ha öppet året om, vilket känns jättebra och får oss verkligen att vilja fortsätta satsa, berättar Marcus och fortsätter; Vi kommer aldrig att slåss med de stora, och det vill vi inte heller. – Men vi kommer däremot att värna om vår speciella familjära hotellupplevelse och vår flexibilitet för att göra varje gästs vistelse till något speciellt, betonar Sophie. Vi kommer att fortsätta vara lyhörda och göra allt vi kan för att fortsätta vara deras förstaval! Elliot börjar tröttna på att sitta still och det är dags att avsluta samtalet. Men innan vi reser oss frågar jag om framtiden. Marcus och Sophie tittar lite hemlighetsfullt på varandra och säger sedan: – Naturligtvis har vi en del önskningar och planer för Park Hotel inför framtiden. Men vad det blir, det får Linköpingsborna se så småningom…! 29