Omtanke 1
Att se ur barnets perspektiv Eva Edberg är förfat
taren som skriver om svåra saker ur barnets perspektiv, för att hon själv varit barn och vet att det behövs. TEXT & FOTO: ANNA BACK-FITINGHOFF Allt började med en depression och den ensamhet som kommer därav. – Jag tyckte att pappret var det enda som lyssnade, säger författaren Eva Edberg Hon berättar att hon aldrig hade sökt hjälp innan, även om hon så här i efterhand kan skönja att hon haft depressioner genom hela livet, eller svårigheter att ta sig igenom vissa perioder och händelser. Eva Edberg har skrivit en bok som heter ”Det ordnar sig, det ordnar sig” som är en berättelse om att växa upp som fosterbarn, något som bokens huvudperson Klara har gemensamt med Eva Edberg. Vi träffas en vacker sommardag, och mötet blir till ett samtal, om hur vi formas av vår uppväxt och hur svårt det kan vara att försonas med händelser i sin barndom, när man älskar de vuxna men ibland far illa av deras handlingar. Eva Edberg började skriva för att hitta vägar ur sin depression, hon vägrade att ta emot medicin, då hon sett hur hennes mamma blivit förstörd av alla de mediciner hon fått under sin tid på sjukhus. Skrivandet tillsammans med samtal och dagliga joggingrundor, gav henne mod att titta på sin barndom, och hur det var att växa upp i fosterhem, när föräldrarna inte kunde ta hand om henne och syskonen. ”Fosterbarn, fosterland”, en biografi som Eva Edberg började skriva under den här tiden var en slags dagbok en biografi i tre delar om sitt liv, skrivandet ledde till tankar om att vilja skriva för barn, en bok som skulle kunna fylla det behov som hon själv kände saknades när hon var barn. En bok om hur det kan vara att växa upp som fosterbarn, något som man kan både lära av och få känna igen sig i, en utsträckt hand som berättar att man inte är ensam. – Det finns ju knappt någonting till barn, varför finns det inte? undrar Eva Edberg och fortsätter. – Det finns en ängslighet kring hur man ska prata med barn om sorg, där det finns en sårbarhet och en utsatt situation. Det är ju bra om det finns någonting som man kan känna igen sig i, och få reflektera över. Rädslan ligger oftast hos den vuxna. Kanske den vuxna vill kunna ge svar, men jag tror att frågorEva Edberg är dubbelt aktuell i höst, dels med en ny ungdomsbok om hur det är att ha adhd och få en diagnos, ”Adde Adhd- bästis med fienden”. Och dels som föreläsare på socionomdagarna i oktober Tidigare har hon givit ut boken ”Det ordnar sig, det ordnar sig” om att växa upp i fosterhem www.ssil.se | 11