AMES 1
KRÖNIKA När jag blir gammal ska jag bli liten JAG
HAR TRE BARN, TRE SÖNER. Den äldsta blir 11 om en månad, den mellersta är åtta (blir nio till sommaren) och den yngste är två. Den sistnämnde är vår överraskning, en olycka och ren och skär lycka. De är alla i olika faser där vi upplever en pre-teen, ett ofrivilligt mellanbarn och en liten som bara naggar i kanten på en uppenbart prövande trotsperiod. Som föräldrar är vi balanskonstnärer som i ena änden är elefanter, i andra änden sparvar. Vi kan banne mig aldrig göra rätt, medan vi egentligen aldrig gör fel. Jag har tre söner med helt skilda personligheter, helt skilda vanor och intressen och sinnelag. Tre söner med helt identiska egenskaper av envishet och järnvilja. Jag föder upp tre personer som skulle få FN att dregla över deras förmåga att förhandla och som slåss för sin egen övertygelse. Samtidigt ställer de till med världskaos i vårt mikrokosmos. Men deras outtröttliga förmåga att förhandla, lägga fram belägg och motivera sina önskemål, som ofta är rakt emot mina, är imponerande och ibland måste jag ge dem rätt bara av den anledningen. Till min nackdel och jag är missnöjd istället. Som sagt. Man gör aldrig rätt. Man gör aldrig fel. VI HADE EN DISKUSSION när ofrivilliga mellanbarnet med ständigt kli i benen, i en mysig stund passade på att slänga sig rakt över storebrorsans utsträcka arm i fel vinkel och höll på att bryta av axeln (enligt storebror själv). Vi genomled ett gastkramande ögonblick av ett tämligen inlevelsefullt skådespel av hur det blir när världen går under innan jorden kunde snurra vidare i normal takt. Ofrivillige mellanbarnets jord snurrade obemärkt på och han lämnade apokalypsen för att i ett annat rum lösa Rubiks kub istället till dess att ordningen var återställd. Vi började därmed att prata om allvar. Om konsekvenser och om att ta sitt ansvar. ”Fråga hur det gick, förklara att det inte var meningen och säg förlåt”. ”Men varför ska jag säga förlåt om jag inte menade det? Det var ju en olycka och jag kunde inte veta att hans arm låg just där. Han får väl hålla ihop kroppen”. Så vi börjar prata om andra situationer där man utan att mena något illa kan begå misstag och ända behöva säga förlåt och kolla läget. ”Tänk om vuxna betedde sig så”, säger storebror och vi försvinner in i situationer där vuxna anammar barns beteenden. PONERA ATT JAG KÖR PÅ NÅGON. I barnbeteendet sitter jag kvar i bilen, vevar ner rutan till en springa och vrålar FÖRLÅT utan ögonkontakt innan jag åker därifrån. Jag är nöjd för jag har gjort mitt. Eller på middagen hos vänner när maten dukas fram. ”Åh fy! Vad är det där? Jag äter bara pasta, pannkakor, köttbullar och tacos.” Jag krossar ett glas och sopar skärvorna under soffan, jag lämnar all disk framme, jag byter helst inte kläder, jag vägrar duscha men när jag väl står i vattnet kommer jag aldrig ut och har dessutom skvätt ner hela badrummet innan jag lämnar handdukar och kläder i en hög på golvet, jag gör bomben i badkaret, korsar gatan utan att se mig för, äter godis till jag kräks, vägrar somna, vägrar vakna, jag åker inte till jobbet om det inte är kul jämt, jag vill bli underhållen om jag inte har något att göra, jag skyller på alla andra som inte laddat telefonen åt mig, jag ”glömmer” läxorna, jag längtar efter något och när jag får det har jag ledsnat, jag stänger in mig på rummet när jag är arg och sedan ropar jag på den jag är arg på och blir ännu mer arg för att den personen inte lämnar mig i fred och respekterar mig. FN DELEGATERNA HEMMA inser fnittrande hur tokigt det skulle bli och jag känner att min poäng ändå landat någonstans för att i nästa sekund flyktigt försvinna iväg när en av katterna får uppmärksamhet istället. När de efter relativt vilda protester visat prov på nya motsägelsefulla beteenden försvinner jag iväg i tanken och känner att det ändå vore rätt gött att få leva så en stund. Bara vara ett barn. Ett viljestyrt barn som är kung i mitt eget rike och där mina lagar är de som gäller. Men innan jag är där är jag mamma till tre krigare som är både mina motpoler och medpoler och som göder sina kompetenser i förhandling och argumentation och när de är vuxna och ansvarsfulla människor och jag är gammal, ska jag bara äta pannkakor och mata deras barn med glass. Och jag ska göra bomben i deras badkar. Som det barn jag förtjänar att vara. n LOUISE LENNERSTEN CEO Interspectral ALLT DU BEHÖVER SOM MÄTTEKNIKER & MÄTNINGSINGENJÖR! Köp • Hyr • Leasing • Finansiering Maskinstyrning • Mätinstrument • Mättillbehör • Material www.geofix.se info@geofix.se tel. 013-15 44 44 Anders Jackeltoft Verksamhetschef 17 Foto: Crelle