AMES 1
Jenny Dingertz tar gärna långa promenader med sin
vapendragare, blandrashunden Neo. värdegrund som jag kunde identifiera mig med. ANNONSEN FRÅN RIKSBYGGEN gick henne nästan förbi, men något gjorde att hon ändå läste beskrivningen och jämförde den med checklistan. Och av över 70 sökande fick hon sedan tjänsten. – I en kooperation, där ägarna är kunderna, blir det affärsmässiga drivet på en annan nivå. Ett extra ansvar. Och det uppskattar jag. Jag har jobbat med så många olika människor i så många olika sammanhang och jag har förstått att det jag drivs av – det är att se andra utvecklas och växa. HON PRATAR OM ATT SKAPA förutsättningar genom att vara en lyssnande och jordnära ledare. Om att leda olika personligheter mot samma mål genom bara vara människa. – Jag har provat på mycket, ler Jenny. Jag har gått på nitar och det har varit riktigt tufft emellanåt. Men jag har lärt mig mycket. Om livet och om vem jag vill vara. Jag har fått chanser som min mamma och många i hennes generation aldrig fick, vilket jag är otroligt tacksam för. Jag har utsatt mig för utmaningar, jag har vågat prova. Jag har gjort och gjort om, gjort fel och gjort rätt. Och det har resulterar i en trygghet som jag kan ta med mig i mitt ledarskap. EN TRYGGHET SOM HON säger själv gör att hon inte räds de svåra och obekväma samtalen, att hon vågar lyssna och bjuda in till diskussioner och dela såväl problem som framgångar med medarbetarna. – På så sätt skapas en kraft i hela organisationen, menar hon. FRITIDEN ÄGNAR JENNY gärna åt promenader med Neo, åt yoga och åt dans. Just nu är det salsa som gäller. Familj och vänner är också viktigt och hon reser gärna när tillfälle ges. Något det kan bli mer av nu. – Att ha lediga helger är en ny erfarenhet för mig. En erfarenhet som faktiskt är riktigt trevlig. Fredagskänslan inte minst, med flera dagar framför som jag gör vad jag vill med. ALLA FLYTTAR GENOM LIVET har naturligtvis påverkat, men rastlös skulle Jenny inte kalla sig – I det kvinnliga nätverk jag är med i diskuterade vi för ett tag sedan ”Vad är hemma?” Och det slog mig att hemma för mig – det är i rörelse. Jag är lika mycket hemma i min lägenhet här i Norrköping som jag är hos dottern i Barcelona eller hos vännerna i Stockholm. Hemma är där jag mår bra och där jag trivs. Och det är en skön känsla. NÄR JAG PÅPEKAR att det inte verkar finnas några hinder som kan stoppa henne säger hon att det är en gåva att få vara född positiv. Och att hon är tacksam för den. – För övrigt tror jag att mycket i livet handlar om hur man förhåller sig, säger hon. Jag tänker att man alltid har ett val. Livet ska levas. Det är roligt. Ibland är det allvar, men annars ska man skratta. n 23