Utmärkt Örebro 1
P jäsen uppfördes första gången 1963 och berättar
historien om ett medelålders par, Martha och George, och deras destruktiva äktenskap. 1966 filmatiserades den med Elizabeth Taylor och Richard Burton i huvudrollerna. I uppsättningen på Örebro Länsteater spelas George av Jakob Eklund och det yngre paret av Hans Christian Thulin och Maria Simonsson. För regi står länsteaterns konstnärlige ledare Rikard Lekander. – Det är en fantastisk pjäs! Det var den klassiska filmen som gjorde att jag fick syn på skådespeleriet, och vad man kan använda teatern till, konstaterar Katarina Ewerlöf, och erkänner att även om hon inte gått i åratal och väntat på att rollen som Martha skulle bli tillgänglig, så är det något av en drömroll. – Det är en fråga man ofta får som skådespelare, ”vad skulle du helst av allt vilja spela”, och om jag trängs in i ett hörn och verkligen måste svara så blir det nog just den här rollen, konstaterar hon. Trots att pjäsen är mörk är det en dramakomedi, och Katarina Ewerlöf menar att alla kan ta med sig något efter att ha sett den. – Man säger ofta att det är en så hemsk relation i pjäsen och att de är så försupna, men jag tycker att den är allmänmänsklig. För mig handlar det om ett par som är på glid från varandra, som har tappat kontakten och inte längre ser den andra parten, konstaterar hon och tillägger: – Det finns ett citat som lyder ”värdet av en erfarenhet är ett förändrat perspektiv, allt annat är information”. Om det är en enda som sitter i salongen som går därifrån med ett förändrat perspektiv så är det vad jag tycker skådespeleri handlar om säger Katarina Ewerlöf. Genom åren har hon setts både på filmduken, på tv och på teaterscenen och ofta går de olika uppdragen omlott. Samtidigt som hon nu är inne på tredje veckan av repetitioner inför Länsteaterns uppsättning förebereder hon monologen ”Nuckan” av Malin Linderoth på Stockholms Stadsteater där hon är anställd, och till hösten syns hon på tv i en familjekomedi. Tidigare produktioner för tv innefattar 2019 års julkalender “Panik i Tomteverkstan”, “Fjälbackamorden”, “Skärgårdsdoktorn” och “Tusenbröder”, för att bara nämna några få. På teaterscenen hittar man bland annat ”Onkel Vanja”, 19 “Den Girige” och “Spelman på Taket” och på vita duken “Beck – Vita Nätter”, “Livet är en schlager” och inte minst, som tidigare nämnts, “Tomten är far till alla barnen”. Hur känns det att “Tomten är far till alla barnen” i det närmaste nu har blivit en svensk klassiker som alltid visas vid jul? – Det är roligt! Jag tycker att det är en väldigt bra komedi som håller. Jag tror också att den fyller ett litet terapeutiskt syfte, man kan titta på den och sedan återgå till sillmackan och tänka att ”vi har det i alla fall inte SÅ jävligt” säger Katarina Ewerlöf och skrattar. Med den gedigna erfarenhet hon har av både teater, film och tv är det omöjligt att inte fråga vilket, om något, av uttryckssätten hon tycker bäst om. – Det handlar väldigt mycket om att de tre är olika färger på paletten, och vilka man arbetar med. Jag tycker teater är sexigare, i sin närhet både till motspelarna och till publiken. Det är också ett sådant jäkla hantverk, varenda dag tar man sig från ruta ett till ruta 3 365. Man är helt beroende av varandra och av att känna förtroende för den man spelar mot och vara närvarande i stunden. När det