TIDNINGEN TILLVÄXT 1
Krönika Det är den finaste känslan vi har J ag äg
er en pytteliten skärva av skapelsen. En så liten skog att jag tar mig tid att plantera slån i skogsbrynet. Jag röjer fram sälg där också (bäst för insekterna är han-sälgar). I helgen högg jag ved av några björkar för att släppa fram rönn och lönn, bara för att de är vackra och håller djurlivet i gång. Jag tänker ibland att det här måste vara höjden av småskaligt skogsbrukande. På måndagen var jag tillbaka i storstaden och gick till kontoret där vi jobbar med att uppmuntra skogsbrukare och samhället och hela världen att ta vara på skogens möjligheter. Det hör till jobbet att hänga med i debatten och i nyhetsflödet, och där passerade ännu en rapport som berättar hur fort skogen krymper ihop i Afrika och Sydamerika. IBLAND FÖRVANDLAS SKOGEN till hett efterfrågad jordbruksmark, andra gånger lämnas den att bli en glädjelös hyggesvegetation. När jordens skogar hanteras på det sättet – är det då någon vits att jag lämnade de nedblåsta asparna av naturvårdsskäl, i stället för att göra ved av dem? Räddade jag världen? Man blir ganska betryckt av tanken. Men just den känslan hör till det finaste vi har i branschen. Vi vill att skogen ska skötas. Inte bara den egna. Vi suckar om grannens fastighet skulle hamna i händerna på en klippare. Trots att det inte är vår skog lider vi om den huggs ner utan planer på hushållning och skogsvård. Vi är stolta när hela landet tillsammans visar BENGT EK Chefredaktörför tidningen Skogen Föreningen Skogen Tillväxt 21 Trots att det inte är vår skog lider vi om den huggs ner utan planer på hushållning och skogsvård. upp ett växande virkesförråd eller ökande tillgång på gamla lövträd. Den känslan borde vi låta växa utanför vårt lands gränser. Det är lika visset om en klippare slår till på några tiotal kvadratkilometer borta i Kongobäckenet eller Amazonas som om han gör det på några tiotal hektar på andra sidan rågången. Så tänkte vi på jobbet och började fundera på vad vårt kapital placeras i för verksamheter. Så vi gick till banken. Fossila kolbovar kan vi rensa ut, sa banken, fast på bankspråk. Men skogsskövlare är ju lite svårare att sålla bort. Ja, skövelvirke kan ju finnas var som helst. I biografens nya fina mörka trägolv. I den egna trädgårdsmöbeln. Eller i barnboken. Faktum är att man i USA använde dna-test för att avslöja att fridlysta trädslag från en annan kontinent användes i just i barnböcker. En annan gång gjorde USA:s myndigheter razzia mot en gitarrtillverkare som hade skövelvirke i sina instrument. Extrema åtgärder, men de ger hopp. Snart kanske jag inte bara slipper kläder och möbler utan inbyggt barnslaveri. Jag kanske slipper viskoskläder och möbler från vanvårdad natur i fjärran länder. Och slipper att jobbets eller mina egna besparingar bidrar till sådant. I gengäld ska jag försöka pyssla om min egen lilla skog. n