Nordens Tidning 1
behöver en nystart” och framför allt efter Finlan
ds och Sveriges EU-inträde har det nordiska samarbetet gått i stå. De tre länderna verkar prioritera EU-samarbetet före nordiska lösningar. Huvudredaktörerna Wiklund och Sundelius menar, att de pådrivande nordisterna blivit färre på senare år. En nystart behövs. I svensk politik anses socialdemokraterna och centerpartiet varit de mest pådrivande. Lite elakt jämför Wiklund och Sundelius det nordiska samarbetet med ett tåg, där ett eller flera länder kör lokomotivet och där andra länder sitter i restaurangvagnen. Det är vårt intryck, skriver Wiklund och Sundelius, att numera sitter Danmark mest i restaurangvagnen och spanar ut mot Europa med omnejd. Vad säger danskarna om den kängan? I antologin skriver ett 20-tal mycket insatta skribenter intressanta inlägg med väldig bredd. Här finns utrymme endast för några av dem som t ex förre finländske försvarsministern Jan-Erik Enestams text om nordiskt och svensk-finskt försvarssamarbete, förre SIPRI-chefen Alyson JK Bailes och departementssekreterare Carolina Sandö på justitiedepartementet om nordiskt krisberedskapssamarbete ”Författaren och bortgångne riksdagsmannen för centern Per-olof sundman, brukade framhålla att det nordiska samarbetet inte kostade mer än man får ge för en kopp kaffe och ett wienerbröd per medborgare.” med Haga-processen 2009-2015 och Guy Lindström, finländsk redaktör för Nordisk tidskrift om Norden i det arktiska samarbetet. Förre riksbankschefen Bengt Dennis skriver ytterst intressant och insiktsfullt om bildandet av Nordiska investeringsbanken NIB – från långbänk till snabbspår. Och slutligen i detta snabburval skrivs initierat om isländsk Nordenpolitik av Snjólaug Ólafsdóttir, en tjänsteman som i många år arbetat för nordiska frågor på centrala positioner Reykjavik. Förre Norden Hus-direktören i samma stad professor emeritus Lars-Åke Engblom skriver om husets verksamhet – inte heller särskilt känt i vårt land. i ett avslutande kapitel i antologin tittar de bägge redaktörerna framåt och diskuterar hur det nordiska samarbetet kan utvecklas. Bland annat menar de att ländernas Föreningen Norden kanske kunde slås samman till en gemensam förening med en ledande ex-politiker i ledningen. Det skulle kunna bli en mer pådrivande organisation. Vad kostar då det nordiska samarbetet? Författaren och bortgångne riksdagsmannen för centern Per-Olof Sundman, brukade framhålla att det nordiska samarbetet inte kostade mer än man får ge för en kopp kaffe och ett wienerbröd per medborgare. Nordiska ministerrådets budget för 2017 på ca 1,2 miljarder kronor gör 50 svenska kronor per nordisk invånare och år. Vad det skulle kosta att inte samarbeta eller att inte genomdriva ytterligare samarbetslösningar? Gång på gång har efterlysts en samlad analys från Nordiska rådets sida, men ännu har ingen vågat sig på konststycket att göra en sådan beräkning. Det finns med andra ord mycket att göra 2018 under det svenska ordförandeskapet i nordiska frågor! TexT: BerTil JOBeuS nordens tidning nr 1 | 2018 27 FOTO: ShuTTerSTOck FOTO: ShuTTerSTOck