Dagens Transport & Logistik 1
Idag står det högt på agendan hur stater ska kunn
a minska sitt beroende av utländsk produktion inom strategiska sektorer för att inte hamna i krisläge vid konflikteter och större kriser. Foto: Siemens nästan hela världsekonomin. Men det ömsesidiga beroendet mellan företagen, på såväl nationell som internationell nivå, förblir en viktig del av våra ekonomiers funktionssätt, vilka leder till en spridning av chocker, oavsett om de är negativa när det gäller en begränsning av ekonomin, eller positiva som i fallet med kommande stimulansplaner. Det här aktualiserar frågan om resiliens. Hur inför man absorptionsfaktorer i dessa affärsnätverk för att undvika kaskadfel? Hur återupplivar man de nationella ekonomierna, mot bakgrund av att alla länder har att hantera problemen i samband med pandemins andra vågor? Låt oss titta på exemplet med den europeiska bilsektorn, som är både mycket fragmenterad och integrerad i EU. Idag kan franska eller tyska tillverkare inte återgå till full drift, om inte både efterfrågan och aktiviteten i hela värdekedjan samtidigt återhämtar sig, särskilt gäller det komponenttillverkare i såväl Väst- som Östeuropa. Att stödja efterfrågan är en viktig del av stimulanspaketet. Men försörjningsfrågor kan snabbt bli en svår huvudvärk i en bransch som i stor utsträckning producerar ”just in time”, med mycket låga lager och processoptimering i varje produktions- och logistikenhet. Till exempel måste en fabrik som levererar stötfångare samla in förpackningar inför kommande leveranser. Så även att bygga upp större lager, ett till synes enkelt svar på leveransproblem, är svårt på kort sikt. På medellång sikt kommer frågan om ”just in case”-management utan tvekan att bli aktuell. Kommer vi se omlokaliseringar eller en regionalisering av försörjningskedjorna? DAGENS TRANSPORT & LOGISTIK 2 2021 68 Jag tror inte på en förändring av modellen eftersom jag inte är säker på att vi är beredda att ge upp vinsterna med globaliseringen, som tar sig i uttryck i form av köpkraft och mångfalden i utbudet av konsumtionsvaror. Till exempel uppskattar man att Frankrikes ökade handel med tillväxtländer från mitten av 1990-talet till slutet av 2000-talet genererat en ökad köpkraft om cirka 1 000 euro per år och hushåll. Detta är inte försumbart, även när dessa vinster jämförs med förlusterna, särskilt när det gäller jobb, då antalet förlorade arbetstillfällen uppskattas till cirka 100 000 jobb under samma period. Man talar också om självbestämmande. Handlar det alltjämt om ekonomi? Sedan mars förra året har det talats mycket om ”strategisk” suveränitet.