Bumsen 1
DET GLÖMMER JAG ALDRIG NÄR JAG RÅKAT HÖRA DEN OVÄ
NTADE PROBLEMLÖSAREN M otorcykelminnen brukar ofta vara de som fäster som mest i våra medvetanden, detta konstaterade Bror Gårdelöf i ett e-post till redaktionen och föreslog en artikelserie. Först ut är redaktören själv. Självklart önskar vi in medlemmarnas bidrag, med eller utan bild. Skriv och delge era roligaste, bästa eller dråpligaste minnen. Kom helst ihåg att inte överskrida 2 700 tecken! För en bunt år sedan jobbade jag som redaktör på motorcykeltidningen MC-Nytt och fick då fara både kors och tvärs genom Sverige och världen. Detta gjorde att jag ibland hamnade i udda situationer. Här följer en av dem. Efter att jag utsatt mig för ett plågoreportage, ett sådant där man gör något som inte är så där värst kul eller bekvämt att genomföra men desto roligare att ha gjort och att ha skrivit om, hamnade jag i västerled. Målet för just den här resan med denna udda motorcykel i dess udda resuppdrag var nått. Då motorcykeln lämnats i en motorcykelverkstad (inte auktoriserad BMW, måste jag tillägga) för att där senare hämtas av ägaren. Jag själv skulle ta taxi till närmaste tågstation för en rälsbunden resa hem. Medan den beställda taxin masade sig till butiken erbjöds jag vänta i verkstaden. Då hör jag hur en av mekanikerna svär över en motorcykel de köpt in vägrar fungera riktigt sedan inbyteskunden körde den till butiken. — Den bara hackar, hoppar och vägrar varva, sa meken till sin kollega. Jag spetsade mina öron och letade i minnet. Jodå, 22 där fanns det, tänkte jag och slog ett snabbt öga på den aktuella F 650 där den stod ett par meter från där jag nyss suttit. Mekanikerns kollega suckade och gissade att det skulle bli dyrt. Byta databox eller något sådant. Själv hörde jag i mitt minne från BMW Solna ett halvår tidigare hur en av meckarna säger till den andre att han inte skall sätta båda nycklarna med inbygda transpondrar på samma knippa då de då ibland stör ut startspärren. –Hojen, en F 650, kommer bara att hacka, hoppa och vägrar varva, hörde jag i mitt minne Solna-mecken säga. Jag trodde väl aldrig när jag hörde det att jag skulle få nytta av den informationen. Där jag nu stod såg jag att båda nycklarna satt på knippan och snodde flinkt åt mig knippan, tog bort ena nyckeln, lade den på verkstadskontoret. När meckarna inte hade blicken åt mitt håll så tryckte jag in startknappen, trampade i ettan och körde rakt ut ur den öppna porten och for runt på verkstadsplanen på en F 650 som puttrade och spann hur fint som helst. Meckarna stod och gapade. De fattade verkligen ingenting. Jag körde tillbaka in och ställde hojen. – Det är en tysk hoj, man måste säga ”Bitte”, sa jag och log. Deras miner, dem glömmer jag aldrig. HENNING SVEDBERG