Svensk Vattenkraft 1
regelkrångel, respekt för äganderätten och effekt
iva miljöåtgärder till rimliga kostnader." Det politiska landskapet har nog aldrig var så svårt att manövrera i under SVAF:s 40 år. Men vi fortsätter oförtrutet våra kontakter med de olika partierna. Där kan varje medlem göra en insats genom att kontakta de lokala, regionala och nationella politikerna för studiebesök och samtal. VATTENKRAFTENS MILJÖFOND Från hösten 2018 och fram till våren 2020 har de båda pilotprojekten i Alsterån och Tidan dominerat kontakterna mellan SVAF och VMF. De har på många sätt varit värdefulla men andra frågor har kommit i skymundan. Detta har dock rättats till de senaste månaderna med både skriftväxling och regelbundna samtal. Främst har det gällt de ändringar som VMF gjort i sina allmänna villkor där vi nu fått gehör för de flesta av våra synpunkter. I en del frågor fortsätter vi dock diskussionen, det gäller främst att verksamhetsutövaren inte skulle få räkna in sin egen nedlagda tid och att VMF inte skulle betala underlag som rör kulturmiljö och andra frågor som berörs av omprövningen. När det gäller de båda pilotprojekten har vi lärt oss mycket, inte minst har det kommit upp frågor som vi förr eller senare ändå skulle ställts inför. Jag redovisar här en del av vad Alsteråns Kraftverksförening skrivit (där jag själv deltagit). Tidan-projektet har på det hela taget fungerat väl fram tills för några månader sedan. Då inträdde undan för undan en alltmer slutenhet om vad VMF och/eller den anlitade konsulten Norconsult egentligen gjorde. Informationen som lämnades blev alltmer övergripande eller knapphändig för att till sist bli obefintlig. Till slut presenterades i början på april ett förslag som innehöll utrivning av ett antal kraftverk. Företrädarna som representerat verksamhetsutövarperspektivet i pilotprojektet valde då att lämna projektet eftersom de inte ville bli förknippade med ett sådant synsätt, vilket fick stor uppmärksamhet i media. • Den för Alsterån anlitade konsulten WSP:s rapporter har varit utmärkta i de flesta avseenden. Vi har också lagt en hel del tid på att hjälpa WSP med underlag till rapporterna. • Ett stort misstag har varit begränsningen till vattenmiljö och vattenkraft. Detta är svårt att förstå eftersom i omprövningarna ska också alla andra berörda samhällsintressen beaktas. Dessa andra samhällsintressen av att använda vatten finns uppräknade i både vattendirektivets artikel 4.3 och vattenförvaltningsförordningens 4 kap 3 §. De för Alsterån mest relevanta är: miljön i stort (här ingår klimatet och kulturmiljön), rekreation, dricksvattenförsörjning, bevattning, vattenreglering, skydd mot översvämning, markdränering, andra lika viktiga hållbara mänskliga utvecklingsverksamheter. • De möten Alsteråns Kraftverksförening haft med företrädare för de andra samhällsintressena visar dels att dessa känner sig i allra högsta grad berörda av frågan och dels att de med något enstaka undantag reagerar kraftigt mot myndigheternas utrivningssträvanden. • Genom att inte ta med andra samhällsintressen och aktörer har pilotprojekten inte kunnat tackla frågan om hur man kan avväga de olika intressena mot varandra. Detta är att spela vattenvårdsenheterna på länsstyrelserna i händerna eftersom dessa inte vill ha med sina kollegor inom andra områden och än mindre externa aktörer inom andra områden. • Den stora men inte oväntade besvikelsen är länsstyrelsernas agerande. Visserligen skiljer det sig en del mellan de fyra berörda länsstyrelserna men alla spelar mer eller mindre med utrivningar. Värst är som väntat Kronoberg som konsekvent anvisar utrivning som det billigaste sättet att uppnå nu gällande miljökvalitetsnormer (som man klamrar sig fast vid med näbbar och klor utan att låtsas om de politiska besluten och avsikterna att "fullt ut utnyttja det utrymme som EU-rätten ger i fråga om att klassa vattenförekomster som ... kraftigt modifierade och i fråga om undantag från den generella kravnivån." Propositionen Vattenmiljö och vattenkraft s 156). • Så mycket samverkan mellan länsstyrelser och kraftverksägare blev det aldrig, inte ens i Tidan-projektet där länsstyrelsen i Västra Götaland på ett tidigt stadium presenterade vad man ser som värdekärnor i Tidan. Hade t ex Kalmar-länsstyrelsen lagt 2007 års fiskevårdsplan för Alsterån på bordet hade det varit en utmärkt utgångspunkt för en konstruktiv diskussion. KAN LÄNSSTYRELSERNA SAMVERKA? Utöver Alsterån och Tidan driver nu VMF ett pilotprojekt i Ljungan. Tidigare har HaV drivit dialogprojekt i Dalälven, Emån och Nissan. De två projekt som kommit någon vart är Dalälven och Ljungan, där företrädare för länsstyrelser och kraftverksägare samverkat/r i ett antal arbetsgrupper. I dessa två vattendrag med storskaliga kraftverk har KMV tillämpats och en ram för produktionsminskningar satts. Då inser länsstyrelserna att man måste samverka. I de fyra andra projekten (Emån och Nissan respektive Alsterån och Tidan) finns varken KMV eller gräns för produktionsminskningar. Där har länsstyrelserna inte sett någon anledning till att samverka utan drivit krav som innebär utrivning. Budskapet till riksdag och främst regering är kristallklart. Vill ni att omprövningarna ska fungera på det sätt riksdagen beslutat måste kriterierna för KMV och MSK sättas in i vattenförvaltningsförordningen och en ram för produktionsminskningar på högst 6,5 % sättas för varje enskilt mindre vattendrag. Med tanke på att de flesta länsstyrelser lider av beröringsskräck (eller maktfullkomlighet) när det gäller SVAF och de regionala föreningarna finns det anledning att oroa sig för hur de ska kunna leva upp till den väntade rollen som ansvariga för samverkan. Länsstyrelserna har inbördes en rad olika samarbetsformer, som man aldrig kommit på idén att bjuda in SVAF till åtminstone vid något tillfälle. Länsråden träffas och pratar också vattenfrågor (ett länsråd är ansvarigt), vattenvårdscheferna samarbetar, det finns en arbetsgrupp som tar fram nya anvisningar för tillsyn (som avvisat SVAF:s önskan att delta) och nu en ny arbetsgrupp som ska ta fram anvisningar för den samverkan länsstyrelserna kommer att få ansvaret för (tanken på att ta kontakt med SVAF har inte slagit gruppen). Inte heller vid sin nationella konferens om vattenkraft och dammar vill länsstyrelserna ha oss med. Thomas Sandberg, ordförande SVAF SVENSK VATTENKRAFT #2 2020 5