Ystra tider på ostkusten »Det var då jag tänkte a
tt man skulle göra nåt annat med livet, man kanske skulle göra ost eller nåt?« – Här finns också hittepåost som jag hittat på själv, visar han. Det är en långsam kultur. Käkar du den efter ett halvår smakar den ingenting. Efter ett år händer det massor. De halvstora sexkilos-ostarna gillar han mest, de är behändiga. Allting är kortåkt så det förslår, ja kossorna kommer från gården härborta över gatan. Alla råvaror är naturliga. Christer leker med tanken på att göra något mer här i lokalen med någon annan. Paret kör också vin- ostprovningar. Nu i och med pandemin har folk upptäckt eko och regionalt mer och mer, märker han. Det börjar bli lite bra nu, tycker ystmästaren. Framme vid kassan ligger flera små ostar uppradade, bland annat den ost som fått namnet av en tidig påhejare längre söderut. – Det är ju faktiskt Carlas fel alltihop det här att jag startade, säger han och visar osten Carla. Vi var ju nere mellan himmel och hav hos Carla och Jonne på Carlas Café i Näsby och hängde innan vi startade det här. Hon hade sett något om att jag planerade att dra igång mejeriet, när man ska starta måste man ansöka om tillstånd och de blir ju officiella och direkt var det någon tidning som fick nys om det och gjorde en artikel, som hon läste. Christer visste inte ens med säkerhet att det skulle bli något, han hade funderat på det, men då var det ju bara att köra igång, det skulle vara klart till midsommar. – Så det var Carla som knuffade tillräckligt mycket för att jag skulle sätta igång. Då hade jag en kund också, det fanns en efterfrågan. Alby 121 olandskoksmejeri.se 105