Roberto San berättar sagor i glas Glasblåsarpipor
i givakt. på någonting hårt där i marken. Det visade sig vara en vikingakista med sjutton hundra arabiska silvermynt från 800-talet. Utgrävningar följde förstås och mynten åkte direkt till Stockholm men nu är de tillbaka på Kalmar Läns Museum. Sen fick familjen inte använda åkern på några år, så det blev en stor förlust, idag hade de fått 150 000 kronor, skrattar Robert. Det tidigare hönshuset och stallet är nu Roberts hytta och fabriksbutik får också plats i den kringbyggda gården. På övervåningen har Tina sin ateljé, komplett med piano och utsikt över ön. Robert och Tina gör numera flera utställningar tillsammans. Tina tar väggytan och han tar golvytan, det funkar utmärkt. Hjärtat i hyttan, den stora ugnen är hela tiden igång och mullrar, elva hundra grader varm. Här är hjärtat i Roberts skapande, här håller han också glasblåsarkurser för de som vill prova på. – Så blåser man glaset och fortsätter i mindre ugnar, där är det fjorton hundra grader. Där håller man på tills 72 man är färdig. Sen går man över till den sista ugnen, avkylningsugnen. När du är färdig med pjäsen är den ungefär fem hundra grader och då går den in där, visar Robert. Glasmästarna Jon Beijer och Mikael Axenbrant kommer och hjälper Robert mot slutet av processen, förklarar han. – Du ska han en mästare när du graverar ett mönster, då behöver du någon som kan allt. Och de gamla mästarna har någonting i sig, med temperaturen och allt. Med tanke på alla unga nya förmågor som Robert Oldergaarden lärt konsten i sin roll som lärare dröjer det nog inte länge förrän han själv hamnar i den rollen, tänker jag när jag lämnar konstnärsparet och katterna där på gården. Triberga Oldergaard.se södra öland | 2021