Bumsen 1
TOURINGBERÄTTELSE MÅNGA MIL TILL ARJEPLOG MIN RES
A TILL ARJEPLOG För somliga är avstånd ett hinder medan det för andra ibland kan vara ett nöje! Följ Rolf på nöjesresa! TEXT OCH FOTO: ROLF TÖRNBERG R edan när anmälan öppnade började planeringen, vilken väg skulle det bli då min fru inte kunde köra hela vägen, bland annat på grund av jobbet. Jag har ju som pensionär inte något sådant som inverkar på planeringen. Sagt och gjort, hon tar tåget och vi gör en gemensam hemresa på varsin hoj men jag kör också upp till Arjeplog. Kollade länge på olika alternativ och kom till slut fram till några platser jag ville passera på vägen och jag skulle ha gott om tid på mig. Jag ritade in en tänkt väg på en gammal bilkarta för att sedan lägga en rutt på datorn och föra över till min GPS. Jag packade och åkte på söndag, stannade redan i Värmland i vår stuga utanför Säffle efter att ha kört lite småvägar i Dalsland. Måndagmorgon tog jag E45 till Karlstad och siktade sedan mot Filipstad på lite mindre vägar då jag hade Leksand som delmål där jag hälsade på en fiskekompis och fick lite fika och en trevlig stund med fiskesnack. När jag tankade på väg till Leksand träffade jag på två andra mc-åkare som också var på väg till Årsmötet. Vi småpratade lite och på min fråga vilken väg de planerat fick jag svaret: -Vet inte vi, kör på GPS:en. Efter fika i Leksand drog jag vidare till Särna för övernattning på ett vandrarhem jag besökt tidigare. Jag tänkte äta på en pizzeria men hittade istället ett hotell, camping med restau32 rant där man också kunde få frukost. Under tiden som jag väntade på maten dök det upp ett överförfriskat sällskap som skulle ha öl. Ingen av männen hade pengar så kvinnan fick betala och detta diskuterades högljutt samtidigt som de sökte kontakt med mig och andra gäster. Eftersom jag var den enda som pratade svenska blev det många frågor och när de gick fick jag en halvdrucken öl som jag naturligtvis inte drack. På tisdagsmorgonen styrdes kosan mot Flatruet som är Sveriges högst belägna permanenta väg. 975 meter över havet med en unik natur som var väl värd resan. Vägen förbinder Funäsdalen med Ljungdalen. Väl framme i Ljungdalen kände jag att kaffe skulle vara gott och hittade ganska omgående Ljungdalens hemslöjd som också var kafé. Då hade jag också börjat fundera på var jag skulle övernatta även om planen var att inte stanna förrän norr om Östersund och det var ju långt till kvällen. Nästa delmål blev Åsarna, det vill säga att jag tvingades ner på E45 igen,