Bumsen 1
TOURING HALLANDS KUSTVÄG drygt 27 meter höga fyre
n blickar ut över Glumstensudden. Runt fyren betar kossorna och håller strandängarna öppna. Området är ett Eldorado för fåglar och med det även fågelskådare. Det lilla samhället Glommen hyser en fiskehamn och en fiskfabrik. Sommartid hålls här en årlig kräftfestival som är välbesökt. Avstånden är korta mellan de gamla fiskelägena och snart är det dags att kliva av igen. I Galtabäcks Hamn, en unik hamn med anor från 1100-talet, vilar ett lugn. Det perfekta stoppet även för en motorcyklist. I hamnen finns 80-talet båtplatser, bryggor, sjöbodar, en badplats, ett fågeltorn och inte minst ett båtmuséum. Hamnföreningen är generös och välkomnande. Här kan man låna utemöblerna, packa upp fikan och njuta av havet en stund innan det är dags att köra vidare. När vi kör in i Varberg via Västkustvägen möts vi av turister överallt. Det vimlar av folk på uteserveringarna. Vi svänger ner till hamnen och parkerar intill Societetsparken. Nyfikenheten driver oss att gå mot fästningen. Vi väljer dock att inte gå in i fästningen, utan vänder redan på borggården. Inne i fästningen kan den intresserade se bland annat Bockstensmannen, ett välbevarat mosslik som hittades i en mosse utanför Varberg. Dessutom kan du beskåda kulknappen som anses ha dödat Karl Xll i Fredrikshald, Norge 1718. Efter en stunds strosande äntrar vi hojen och kör ut till Getterön. Vi går in på Naturum och tar en rejäl fika. Ett besök i naturbokhandeln hinner vi också med innan vi lämnar Getterön och Varberg. Strax söder om kärnkraftverket Ringhals följer vi den grunda havsviken Båtfjorden. Vi stannar och njuter av doften från havet och tittar på de fåglar som går i det grunda vattnet. Den halländska karaktärsfågeln skärfläcka dröjer sig kvar på näthinnan. Den är fantastiskt vacker med sin långa, svarta, uppåtböjda näbb, svarta ben och svartvita fjäderdräkt. Dagen är varm och solig så vi bestämmer oss för att köra in på en liten väg öster om kärnkraftverket. Det står Gloppes på skylten. Vägen delar sig i ett Y och vi håller vänster, in under elledningarna på verket. Den leder oss norrut, ner till en liten hamn där också vattenintaget till verket ligger. Här går vi ut på klipporna och tar oss ett svalkande dopp vid en liten betongpir med badtrappa, innan vi fortsätter norrut. Fjärås i Norra Halland är Sveriges centrum för pepparrotsodling idag. All övrig pepparrot i Sverige sägs ha rymt från Fjärås! ”Rädisan är värd sin vikt i bly, rättikan i silver men pepparroten i guld.” Så lär oraklet i Delfi ha sagt till den grekiske guden Apollon som sedan introducerade pepparroten för människorna. Pepparroten togs till Sverige på 1300-talet med invandrande munkar som började odla den välgörande växten i sina klosterträdgårdar. Pepparroten blev snabbt populär eftersom den hade många medicinska egenskaper. Än idag kan du äta den om du lider av högt blodtryck, förkylning, gikt eller ischias och för att förbättra matsmältningen. Vi använder också pepparrot i bland annat matlagning och i gurkinläggningar. På mitten av Dessa bruna skyltar visar ofta vägen till uppevelseskatter. 46 1800-talet låg det många små gårdar Motorcyklar trivs att fotas vid vatten. Det är vida känt. här i Fjärås och i lerjorden på den före detta havsbottnen trivdes pepparroten bra. Carl Andersson kom till Fjärås som mejerist och började odla pepparrot på sin fritid. Hans son Axel,”Pepparrotskungen”, tog över verksamheten och började med handel med pepparrot. På 1970-talet startade Axels son Inge Andersson en gårdsbutik som än idag är en turistattraktion. Det är nu fjärde generationen som driver ”Inge Anderssons Eftr Odling AB”. Varje år tar man upp mellan 20-25 ton pepparrot ur jorden. Vi kör mellan odlingen och affären ner till Tjolöholm. Rundspolande duschar, varmluftsuppvärmning, centraldammsugare är bara några av de moderniteter man fann på detta magnifika slott som köpman James Fredrik Dickson lät arkitekt Lars Israel Wahlman rita. Själv dog Dickson strax efter att bygget påbörjats på grund av en blodförgiftning som han ådrog sig då han lindat in ett skadat finger i ett blyhaltigt papper. Hans änka Blanche var en driftig kvinna som såg till att slottet färdigställdes. På godset fanns sen tidigare dåtidens största svenska stuteri med uppfödning av förnämliga rashästar. Dessutom fanns en körskola för blivande kuskar. Sedan 1951 har ingen bott på slottet och när sista arvingen Blanche Bonde dog 1960 köpte Göteborgs stad slottet och portarna slogs upp för allmänheten. Idag ägs det av Stiftelsen Tjolöholm och året runt är det aktiviteter här, Tjolöholm Classic Motor, skördefest, hantverksfest, luciafirande och stor julmarknad är några av arrangemangen. Vi slår oss ner i slottsträdgården och tittar ut över havet, summerar dagen och tänker att det här måste andra få uppleva. §