NG Sthlm 1
D et går bra nu, och det är inget som Anis Don De
mina hymlar med. Den 27-åriga artisten/ youtubern/dj:n/före detta säljaren tycks alltid vara glad, energisk och på väg mot nästa triumf. När jag mailar hans manager för att boka en intervju får jag till svar att de har ”sagt nej till samtliga intervjuer för resten av 2020” och behöver en garanti för omslag. Jag är inte den som är den, utan tackar givetvis ja i vändande mail. VI HAR STÄMT träff i fotografen Daniel Stigefelts studio, och Anis Don Demina äntrar några minuter sen klädd i en regnjacka från Off White. På fötterna har han ett par exklusiva Nike x Off Whitesneakers. – De här skorna får du inte tag på, då får du sälja en njure eller infiltrera Kanye Wests rövhål, säger Anis med sitt karaktäristiska skratt. HAN HAR MED sig fem uppsättningar outfits, majoriteten av tröjorna från Off White, och byxorna från Palm Angels. Vid hans sida är hans manager Robin Svensk som varit med sedan ”the beginning”. VI PROMENERAR FRÅN studion till Anis lägenhet ett par kvarter bort. För en medelklasstjej som jag är trapphuset i sig imponerande. Det påminner om en gammal hotellobby – en matta sträcker från ingången hela vägen upp i trappan och på en avsats står en behållare med doftpinnar. Innanför Anis dörr ligger en nersmutsad matta designad som ett kvitto från Ikeas samarbete med Off White. Jag påpekar att han verkar behandla sina ägodelar med viss respektlöshet. – Folk köper dyra grejer och så vågar de inte använda det. Jag använder det när det regnar, säger han och visar upp ett par slitna sneakers som de flesta bara skulle våga bära inomhus. LÄGENHETENS 29 KVADRATMETER rymmer en säng, en liten soffa och ett separat kök som sällan får någon uppmärksamhet. Anis köpte ettan i våras på grund av att han fick inbrott i sin dåvarande hyresrätt. I en youtubevideo från april berättar han att vissa följare tycker att han får skylla sig själv som flexar med sina dyra grejer, andra spekulerar i om inbrottet kan ha varit iscensatt i PR-syfte. Kan du sakna att ha ett vanligt jobb? – Nej, men jag kan sakna att ha ett vanligt liv. Jag är alltid under ett mikroskop. Folk lägger sig i vad man gör, de förväntar sig att jag ska vara perfekt. Det har verkligen sina för- och nackdelar. Det är så mycket som folk inte ser, eftersom de ser det jag väljer att de ska se. Jag vill ju att de ska se det roliga, men alla har sina bekymmer. Jag tror att när man lever det här livet blir topparna jättemycket högre och dalarna jättemycket djupare. När upplever du att du övergick från vanlis till kändis? – Det var nog efter Mello i år, då kände jag att fan nu är jag offentlig. Jag har fått göra alla såna grejer som Allsång på Skansen, Lotta på Liseberg, Fångarna på Fortet. Alla de traditionella programmen som min mamma sitter hemma och kollar på. Nu vet varenda käft vem jag är, och det kan man inte ta bort. ATT GÅ PÅ stan med Anis är ungefär som det mest är att gå på stan, bortsett från att många dröjer kvar med blicken vid oss när vi går förbi. När det är dags att smörja kråset går vi till Kale & Crave, Sebastian Ingrossos IBS-vänliga krog. Det verkar vara det enda stället som är gott nog åt Anis Don Demina, eftersom han äter lunch där i stort sett varje dag, alltid varmrätten Farm. Det kan vara en bidragande faktor till att han gått ner 30 kilo på sistens, men jag glömmer fråga vad han åt innan han började äta där varje dag. Vissa dagar äter Anis både lunch och middag på Kale & Crave, men då blir det en caesarsallad till middag. Lite kul ska man väl få ha. MÅNGA FRAMGÅNGSRIKA PERSONER berättar att deras bekräftelsebehov blir större ju kändare de blir, att det till slut blir omöjligt att tillfredsställa egot. Jag har aldrig träffat någon med ett självförtroende som Anis, så jag frågar om han känner igen sig i det fenomenet. – Nej, det ger mig inget att lägga upp en bild på Instagram och skriva typ: ”Tycker ni jag är söt?” Det är jätteviktigt att de som står mig nära tycker att jag är bra. Den bekräftelsen är mycket viktigare än den jag får från andra. Om man får höra att man är bäst 40 000 gånger så blir man till slut immun. Det kommer inte betyda lika mycket som första gången. Det är ju en version av det jag pratade om. Att man till slut når en punkt där det krävs mycket mer för att fylla bekräftelsekvoten. – Ja kanske, jag tror också så här: jag har aldrig pausat riktigt. Jag har inte haft någon riktig dipp, jag är väldigt duktig på mitt jobb. Det är klart visningarna går ner ibland, och då jobbar jag för att få upp dem igen. Men det finns ingen bättre känsla än att ladda upp något och se att det flyger. Kan en video som får dålig respons påverka ditt mående? – Inte längre. I förrgår la jag upp en video som inte gick så bra, men jag har lärt mig att när man postar 3-5 videor i veckan så kommer inte alla bli succé. Förut kunde jag känna att ingen tyckte om mig om det gick dåligt, men det är ju bara hjärnspöken. Det är livsfarligt att bara bry sig om visningar, då blir jag en slav till min statistik. — NU HAR JAG kommit till en punkt där jag känner att jag gjort allt. Jag har 500 000 prenumeranter på Youtube, jag tillhör de största. Jag bryr mig inte om att kurvan ska gå spikrakt uppåt, men tidigare har jag varit manisk. Jag blir fortfarande det när jag är i ett särskilt mode, kommer in till kontoret en måndag och vill göra det här, det här och det här. Det har jag inte tappat, men resultatet påverkar mig inte. Tanken på att ta ett halvårs semester och åka till ett varmt land skulle aldrig falla mig in förut, men idag är det absolut en möjlighet. ANIS DON DEMINA har jobbat hårt sedan han var 13 år och upptäckte Vägen Ut, en förening som lät unga skriva låtar och spela in musik i syfte att få bort dem ”från gatorna”. Under uppväxten i Stockholmsförorten Jordbro bodde Anis i samma port som Panetoz-sångaren tillika Vägen Ut-grundaren Pa Modou Badjie. – Jag lyssnade en del på Panetoz, och det var de som fick mig att gå till studion i Jordbro. Att jag sedan fick stå på scen med dem var så jävla stort. I MIN GAMLA lokaltidning Mitt i Haninge gjordes en intervju 2008 med då 14-åriga Anis. Han gick under artistnamnet Sajjk och hade bland annat fått uppträda på den omåttligt populära ungdomsfestivalen Ung 08 i Kungsträdgården. När Anis började gymnasiet på Jensen Norra i Stockholm skaffade han ett extrajobb som telefonförsäljare och flyttade hemifrån i samma veva. Varför flyttade du så tidigt? – För att jag kunde. Jag var 16 år och tjänade 30 lax i månaden. Jag gick halvdagar i skolan, sedan åkte jag och jobbade till 21 och var bäst av alla. Jag hoppade av gymnasiet i tvåan. Jag tänkte bara ”vad ska ni kunna lära mig?” Jag hade mitt på det torra. Vad har du för säljtekniker? – Oj oj oj, det är för många. Men om jag skulle sälja till dig skulle jag prata lugnt och tryggt, säger Anis med en röst som skulle göra sig utmärkt på en meditationsinstruktör. – Jag tror att du behöver känna trygghet. Om du skulle vara osäker på något skulle jag inte försöka snacka bort det, jag skulle bekräfta dig och förklara lugnt och ordentligt. Och du skulle köpa det direkt. JAG ÄR LIKA delar fascinerad och kränkt över analysen, men men. Det här handlar inte om mig. För att komma till Anis kontor går vi längs Birger Jarlsgatan, genom city, via Kungsträdgården och förbi slottet. Ett killgäng har fått syn på honom och frågar om de får ta en bild. Det får de. KONTORSLOKALEN ÄR RYMLIG; i ena änden av den öppna ytan sitter Anis team och jobbar, i den andra står all inspelningsutrustning han kan tänkas behöva uppriggad. På väggen bredvid hänger Anis guldskivor som ett kvitto på hans musikaliska framgångar. När började du våga tro på dig själv som artist? – Det har jag alltid gjort. Generellt. Om inte jag tror på mig själv, vem ska göra det då? Jag tror alltid stenhårt på det jag gör. Var kommer den inställningen från? – Från när jag var säljare tror jag. Jag var alltid toppsäljare, och sälj handlar bara om inställning. Man måste bestämma sig för att man ska sälja mest, att det inte finns några andra alternativ. ANIS KÄNNS SOM ett Ted-talk personifierat. Inget är omöjligt och ingen kan säga åt dig vad du kan göra och inte. – Jag har alltid vetat att det här skulle komma, jag visste bara inte hur. Sälj var alltid en plan b, sedan kom det här till slut och då var jag väl förberedd. Jag har utvecklats enormt under tiden, men jag hade en bra utgångspunkt för att jag var så bekväm med att spela in videor och stå på scen. Det blev väldigt mycket, och jag visste typ hälften av tiden vad jag sysslade med, men det var bara att kämpa. SAMTIDIGT SOM JAG ställer mina frågor sitter Anis och redigerar morgondagens youtubevideo i Premiere Pro. Ett par veckor tidigare nådde han milstolpen en halv miljon prenumeranter, och innan artistkarriären tog fart var det främst från Youtube som folk kände igen honom. ”NÄR JAG INTE RINGER PÅ EN VECKA ÄR DET FÖR ATT JAG ÄR MITT UPPE I ATT TA ÖVER VÄRLDEN.” NR 10, 2020 | NÖJESGUIDEN 19