NG Sthlm 1
”JAG HAR DIMMIGA MINNEN FRÅN DE GÅNGER JAG DRUCKI
T SNAPS MED RICHARD TELLSTRÖM” Tidigare i år värvade TV4 programledarparet Lotta Lundgren och Erik Haag från Svt. I vinter har deras nya program Återskaparna premiär. Vi har pratat med Lotta om programmet och en riktigt bra osthyvel. TEXT: MORGAN STORESUND SKARIN FOTO: DANIEL OHLSSON I ERIK OCH Lottas nya program Återskaparna återställer hantverkare trasiga föremål till sin forna glans. Föremålen hamnar i programledarduons verkstad där de har samlat några av Sveriges skickligaste hantverkare. Programmet är det första som Erik Haag och Lotta Lundgren gör för TV4. Vad är det som fått er att fastna för den här programidén? – Det verkade vara ett program som vi själva skulle gilla att kolla på. Sen kändes det så otroligt snällt och välvilligt också, att vem som helst skulle kunna få lämna in vad som helst och få det fixat. Mysigt, tyckte vi, säger Lotta Lundgren. MEN DET ÄR inte bara någons trasiga stol som hantverkarna ska laga. Föremålen bär på personliga historier och är i vissa fall helt unika. Vilket är det sjukaste föremålet ni har fått in under inspelningarna? – Nästan alla föremål är väldigt speciella. Men jag återkommer hela tiden till farbrorn som kom in med en helt svartnad oljemålning i guldram. Han hade suttit och kollat på den där tavlan sen han var liten unge och tyckte att han kunde urskilja en blixt på himlen och en ”vandringsman” som sov på marken. Vi andra såg inte ett skit men han hade ju ett försprång 36 NÖJESGUIDEN | NR 10, 2020 eftersom han suttit och stirrat på tavlan i över femtio år. Sen tog vi in en av världens främsta konstkonservatorer, Irina Batlov och lät henne göra sin grej. Hon jobbade dag och natt i sex veckor. Det visade sig att tavlan föreställde något och när mannen som lämnat in den återsåg den för första gången, ja, det var ett starkt ögonblick faktiskt. Man tror att man vet hur det låter när någon drar efter andan men jag insåg att jag aldrig hört någon dra efter andan på riktigt förrän där och då. Ni har berättat att någon kom in med en staty som tillhört Woodrow Wilson, hur fick hen tag på den? – Typiskt att du skulle fråga om just det där, det var nämligen den krångligaste bakgrundshistorien av allihop. Erik säger att han tror att statyn hade hamnat i familjens ägo genom en tjeckisk diplomat som hade träffat Woodrow Wilson, antingen i FN eller om det var på Studio 54. Har det varit någon familjehistoria eller känslomässigt laddad historia bakom ett föremål som verkligen berört er? – Vi har nog inte varit helt oberörda av något faktiskt. Jag hade en kvinna som kom in med ett gökur. Det var inget gammalt eller särskilt fint gökur, men det hade alltid hängt hos hennes mormor och när mormor hade gått bort hade det hängt hos hennes mamma och nu hade hon förlorat sin man och mamma under loppet av ett år och då hade gökuret stannat. Allt hon ville var att gökuret skulle funka igen. Det var en så rar tjej som hade haft det så hårt och begärde så väldigt lite. Det kändes i mig. Du har sagt att programmet är en sorts “motkraft till samtidens konsumtionskultur med slit-och-slängvaror med kort livslängd”, vad menar du med det? – Jag upplever att det är rätt svårt att knyta an till saker nuförtiden. Dels för att jag har så pinsamt mycket saker men också för att nästan alla saker är så dåliga. Låt säga att man försöker köpa en osthyvel. Man hittar en osthyvel som ser ut som en osthyvel men så snart man försöker sätta den i arbete så märker man att den jäveln inte kan hyvla ost, bara skrapa lite trist ovanpå på osten. Så man köper en ny, extra fin osthyvel. Den kan inte heller hyvla ost, den kan bara fastna en bit in i osten. Sådär håller det på. Jag tror att jag äger fem osthyvlar, alla lika värdelösa. Mina föräldrar äger en (!) osthyvel, en anspråkslös rackare med smalt trähandtag, men som kan hyvla ost! Jag älskar den osthyveln. Om den en dag går sönder ska jag ta med den till Återskapar-verkstan. Men vet du en sak? Den går aldrig sönder! Vad var frågan nu igen? Jo, såhär: ett program som handlar om restaurering av saker som verkligen betyder något för människor är också en form av konsumtionskritik. Tänk om det är bättre att omge sig med saker som man respekterar och tar hand om än att kasta och köpa nytt hela tiden? Jag tror det. Återskaparna känns som ett lite annat format än de TV-program man är van vid från er sida. Inga utklädnader eller expertintervjuer med historiker. Hur ser ni på den omställningen? – Jag är bara positiv, Erik har mer blandade känslor och saknar det här med att ha svärd och peruk på arbetstid. Men han vänjer sig säkert till slut. Hur mycket saknar ni Richard Tellström? – Otroligt mycket! Men vi hörs ofta och äter middag tillsammans lite då och då. Herregud vad man älskar Richard och hans man! De är världens roligaste och härligaste. Finns det någon stund från inspelningarna av det nya programmet som levt upp till stunderna när ni drack snaps med Richard Tellström? – Jag har tyvärr väldigt dimmiga minnen från de gånger då jag druckit snaps med Richard Tellström, men efter det jag sett på tv så hade vi fruktansvärt kul! Så den frågan får tittarna svara på.