NG Sthlm 1
— HON ÄR HELLER inte alltid så likeable. Man kan
bli jätteirriterad på Maj. Hon är ingen hjältinna eller antihjältinna. Det är en ovanlig person att sätta som en huvudroll. Det här borde vara någon bikaraktär i pjäsen. Men helt plötsligt så sätter vi henne i centrum. Jag har inte gjort den typen av roll förut, fyller Ellen Jelinek i. Hur har det varit att spela en så pass annorlunda roll? – Helt fantastiskt. Också att jag får skildra henne från att hon är 20 till knappt 60 år. Jag älskar att få spela osympatisk. Hon är inte helt osympatisk, men ibland är hon faktiskt det. En mamma som får bråka och så. Det har varit ljuvligt att spela en så pass komplex figur, berättar huvudrollsinnehavaren. I EN HEMMAFRUS liv blir hemmet det mest centrala. Kristina Sandbergs böcker beskriver hemarbetet i yttersta detalj. Hur hon noggrant städar, skrubbar, går tillväga för att baka bröd och laga kalops. Det är Magnus Lindman och Pia Gradvall som har skrivit dramatiseringen av Sandbergs trilogi. – Vi alla undrade hur det skulle gå till. Dels för att det är tre böcker och mycket material att koka ner. Men också för att man är så mycket inne i Majs egna tankar i böckerna. Lindman och Gradvall har valt att ha med scener från alla tre böckerna. Pjäsen följer Maj under en lång period i hennes liv. Men det är korta scener. Man kommer in i dramatiska situationer och går ut ur dramatiska situationer. Det är det mest dramatiska nedkokat, säger Ellen Lamm. HEMMET PÅ SCENEN ser inte ut som något vanligt hem. Och Ellen Jelineks Maj står inte och dammsuger framför publiken. Istället har de byggt pjäsen 52 NÖJESGUIDEN | NR 10, 2020 runt ett antal föremål som står i fack på sidorna av scenen. – De har varit djärva i sin dramatisering. Materialet är så rikt, för de har tagit ut essensen på något sätt. Och då har vi tänkt: vad vill vi berätta på scenen? Vad kan vi tillföra som konstnärer i en annan konstform än den litterära? Och jag upplever att de här facken som sakerna finns i spelar en viktig roll. Sakerna som hon tar fram och sedan minns igenom. Det är en resa i hennes huvud, en minnesresa, säger Ellen Jelinek. FÖRESTÄLLNINGEN BERÄTTAR OM hur Maj minns tillbaka på sitt liv. Minnena är kopplade till hennes ägodelar. – Om man ser på sina minnen av livet så är det enskilda ögonblick som dyker upp och det är ofta kopplat till en känslomässigt stark upplevelse och kanske också till något föremål. Man kanske tittade på ett kakelgolv under en dramatisk händelse och sedan kan man återskapa det kakelgolvets mönster i huvudet och ha en stark relation till det. Och det tycker jag var intressant att skapa, som en snitslad bana av ögonblick. Så fungerar pjäsen av dramaturgiska skäl, men så fungerar ens minne också. Vissa ögonblick är i blixtbelysning och andra i dimma, säger regissören. – MEN DET GÅR mycket tid i pjäsen. Vi har privilegiet att berätta på så många olika sätt, för det är hur Maj minns det. Då har man råd med lite större spel ibland, göra det mer absurdistiskt eller ta in lite komik för att det är så hon minns det. Det ger oss jättemycket möjligheter, för vi gör inte anspråk på att berätta det naturalistiskt. Det är mer en minneskavalkad, fyller huvudrollsinnehavaren i. Hur fungerar det att göra det vardagliga och det lågmälda i teaterformen där det kanske är mer vanligt med dramatiska berättelser och stora gester? Finns det någon motsättning där? – Jag tänker inte att det är en motsättning. Det behöver inte vara realistiskt. Det är mer att folk pratar om något som är viktigt för dem och det samtalet kan ändra en relation. Men det är inte så stora händelser. Det är väldigt sällan någon som smäller i någon dörr, eller tar upp en kniv, säger Ellen Lamm. – DET ÄR ETT krig på insidan. Massvis av oförlösta känslor och repliker som inte blir sagda. Det är mycket som inte blir gjort. Alla försöker hålla god min och göra vad man ska. Det är så man lever. Det är ohållbart om man skulle vara helt ociviliserad hela tiden. Men oftast är det så när vi ställer oss på scenen, att det är helt ociviliserade människor som ska döda sina systrar och ligga med sina mammor. Och så säger man alltid: gud vad jag känner igen mig i det där. Men gör man verkligen det, säger Jelinek och båda skrattar. Maj går på Lilla Scen på Dramaten under hösten 2020 och våren 2021. Pjäsen har premiär den 16 oktober.