NG Sthlm 1
du har en förklaring utanför dig själv. Men då bl
ir det aldrig riktigt intressant och livet är inte heller så där enkelt. Tillbaka till serien. Saknar du sociala lekar i din vardag? Är det vad du försöker säga med Kärlek & Anarki? – Jag tycker att barn påminner mig mycket om det i vardagen. Jag skulle dock inte hinna hålla på som Sofie och Max gör i serien. Men jag försöker påminna mig om att jag kan tänka hur jag vill, även i det lilla. Jag tycker inte om när jag blir intryckt i att det ska vara på ett visst sätt. Det är så jäkla mycket folk i vår tid som har så mycket starka uppfattningar om hur man ska leva och vad man ska göra i vissa situationer. Hur kan folk vara så jävla säkra på allt numera? Jag har ingen aning om någonting och har väldigt svårt när någon säger något säker på att det är så här det ligger till. Jag försöker hålla mig öppen, även om det kan vara svårt. Är Björn Mosten som spelar Max din nästa Alicia Vikander? – Jag vet inte, det är mycket upp till honom själv. Vi tyckte att det skulle vara roligt med någon som var oetablerad. Dels så ville jag att den här åldersskillnaden mellan Sofie och Max skulle vara femton år och att den inte fick krympa. Jag älskar också att blanda etablerade och oetablerade skådespelare som jag gjorde i Till det som är vackert med Alicia och Samuel Fröler. Det finns någonting med det den oskolade Björn har och det Alicia hade som jag verkligen älskar. Det var viktigt att ha kvar den oskolade energin när vi jobbade med serien. Jag har väldigt svårt för konsult-Sofies karaktär. Hon är extremt svårälskad. – Det var åt Sofie vi skrattade oftast för att hon är så vidrig. I början där, när hon kliver in med sin acne-mössa och stockholmska utstrålning och sin konsultaura… Men hennes karaktär gör den största resan. Och den ligger väldigt långt ifrån Ida Engvoll som person så jag tror att det var väldigt roligt för henne att spela en så hopplös människa. Det är viktigt för mig att alla skådespelare tycker om sina karaktärer och så kändes det under inspelningen. Och samma gäller själva skrivprocessen, när man skriver fram rollerna. Gillar man dem och kan förklara någon slags kärlek till dem så kan man också driva dem ganska långt. Precis som Reine Brynolfssons karaktär Friedrich. Att han både är underbar och hopplös. Det är superviktigt att man inte dömer någon. Har du några filmskapare som du ser upp till? – Jag tycker väldigt mycket om Lars von Trier. Jag tycker om hans sätt att lägga existentiella frågor på bordet. Han är så fri. Liksom Jane Campion. Och jag vill även nämna Mai Zetterling, som var så himla fri i huvudet. Sedan finns det unga också men det är någonting med gamla människor generellt som har gjort väldigt väldigt mycket. Jane Campion till exempel, hon har gjort så väldigt många olika saker. Det är så inspirerande. Du sa någonstans att ju mer framgångsrik du blev, desto mer ångest fick du och att du slutade sova på nätterna. Har det lagt sig lite? Har du fått mer distans nu eller är du ännu mer psykotisk? – Nu tycker jag inte att jag är så ångestfylld men jag har sömnproblem, ja, det har jag. Det är inget roligt att prata om. Det är min akilleshäl tror jag. Som Bergman. – Det är lite fint menar du. Jag ska försöka odla det. Det var någon som sa till mig, det där måste du försöka odla. Som Bergman, som tagit detta jobbiga och lyft det till att vara något så oerhört spännande, vackert, intressant och konstnärligt. Kärlek & Anarki har premiär på Netflix den 4 november. Under coronan fick väl de flesta facea någon slags livskris och börja fundera på en eventuell plan b i livet. Har du en? – Jag har alltid undrat vad jag skulle kunna göra istället, i alla lägen. Coronan var inte så stor skillnad för mig. Jag brukar tänka att jag kanske skulle bli något helt annat. Om hela samhället kollapsade, då skulle man behöva tänka om helt. Jag tycker att den tanken är intressant, jag gillar att leka med den. Efter Kärlek & Anarki, vad bär du mer på för historier? – Nu har jag ingen plan alls. Jag har själv försatt mig i den här situationen så jag har ingen annan att skylla på. Medvetet satt mig i en sits där jag faktiskt inte alls vet. Men det är också för att jag måste summera lite hur det varit att göra varje projekt. Jag tycker att alla mina projekt har kommit upp ur varandra. Det blir som en kedja. Varje gång jag är klar med någonting blir jag en annan människa. NR 10, 2020 | NÖJESGUIDEN 29