DMH 1
TEMA LITIUMJONBATTERIER den globala bilparken, mo
t cirka 1 procent idag. Men den snabba utvecklingen har också en baksida, som många bedömare anser att de stora aktörerna blundar inför, eller åtminstone inte tar på tillräckligt stort allvar. Resursfrågan till att börja med. Vi återvänder till bilindustrin för ett exempel: Batteriet i en Tesla modell S väger drygt 500 kg och innehåller 63 kilo litium, 54 kilo grafit, 38 kilo koppar, 11 kilo kobolt samt 11 kilo nickel och magnesium – där framför allt kobolt och grafit handlas på små och osäkra råvarumarknader, och är listade av EU som troliga bristvaror inom en snar framtid. Ett annat problem är återvinLITIUMJONBATTERIER – IDAG OCH I FRAMTIDEN DU SOM ÄR EN TROGEN LÄSARE AV DMH HAR SÅKLART INTE MISSAT DEN EXPLOSIONSARTADE ÖKNINGEN AV BATTERIDRIVNA VERKTYG MED ALLT BÄTTRE PRESTANDA DE SENASTE ÅREN. NYA GENERATIONERNA AV LITIUMJONBATTERIER GÖR DET MÖJLIGT ATT ELEKTRIFIERA ARBETSOMRÅDEN SOM TIDIGARE KRÄVDE NÄTANSLUTNING ELLER BENSINDRIVNA MASKINER. SÅ GOTT SOM alla moderna, säg upp till upp till 10 år gamla, mobila apparater från telefoner, kameror och datorer till gräsklippare och drönare använder idag litiumjonbatterier. Men vad som framför allt har drivit på utvecklingen och produktionen är elektrifieringen av fordonsinduDEN MODERNA HANTVERKAREN 8 2018 40 strin. Det brittiska analysföretaget IDTechEX uppskattar till exempel att antalet elfordon kommer att öka från cirka 3 miljoner (2017) till 27 miljoner år 2027. Gruvjätten BHP Billiton förväntar sig 140 miljoner elfordon på gatorna år 2038, vilket skulle motsvara cirka 8 procent av ningen. Idag återvinns egentligen inga litiumjonbatterier i Sverige, mer än på forskningsbasis. De skickas istället tillbaka till Asien, eller till företaget Umicores anläggning i Belgien, som egentligen är den enda anläggningen i Europa som återvinner litiumjonbatterier på industriell basis. LITIUM – MANODEPRESSIVITET OCH FUSIONSVAPEN Litium är den lättaste metallen vi känner till, och det tredje lättaste grundämnet över lag. Lämpligheten för just batterier ligger i den höga elektrokemiska potentialen som gör litium till ett av de mest reaktiva material som finns – vilket i sin tur innebär hög tolerans för elektricitet och möjlighet till många laddcykler. Utöver batteritillverkning används den silvervita och smidiga metallen även i mediciner för bland annat manodepressiva sjukdomar, till tvål och torkmedel samt inom vapenindustrin till fusionsvapen. De största ”källorna” för litium finns i Australien och Sydamerika, men stora fyndigheter har även hittats i USA, Kina, Zimbabwe och