Omtanke 1
polisen tittar inte ens på dörren, de vill inte s
e bevisen, menar jurist och målsägande biträde Marie Glaas från Uppsala Kvinnojour. Hon tycker att det är viktigt att polisen ställer följdfrågor. – Om kvinnan tycker att det är svårt att berätta om misshandeln kan polisen till exempel be henne visa vad som hänt. – Vid till exempel grov kvinnofridskränkning måste polisen kunna spalta upp så att åklagaren förstår. En bra polis kan göra extremt stor skillnad, säger Susann Stambolidou Tellebo. Olga Persson som är förbundssekreterare på Sveriges Kvinno- och tjejjourers Riksförbund (SKR) tycker att bemötandet av dessa kvinnor måste förbättras. Även om situationen inte är akut när kvinnan söker hjälp så måste hon tas på allvar och rätt frågor måste ställas. – Kvinnorna måste få stöd för att orka löpa linan ut med att anmäla. När det gäller polisens bemötande så tycker jag att de fortfarande är dåliga på att fråga om det sexuella brottet vid våld i hemmet. Sexualbrott ger dessutom en högre straffsats. När det gäller dödsfallsutredningar så är polisens arbete en katastrof, det är en ledarskapsfråga som polisen bör se över. Vad säger polisen? Ulf Haquinius som är brottsoffersamordnare på Polismyndigheten i Stockholms län håller med om att det finns brister i polisens arbete. – Vi följer inte de regelverk som finns. Rikspolisstyrelsen har en god ambition med det här arbetet och polisstudenterna får redan på polishögskolan utbildning med riskanalyser. Det finns riktlinjer för hur det ska gå till och det finns så kallade åtgärdskort, där det står vad som är viktigt när man är först på plats och så vidare. Utbildning i all ära, men det handlar om ledarskap och styrning. De riskanalyser som krävs för att förebygga våld i hemmet görs inte. Han tror också att det är lite av ett geografiskt lotteri. På vissa distrikt kanske reglerna följs bättre och informationen går fram snabbare. – I Stockholm finns till exempel åtta polismästardistrikt, de är helt autonoma. Jag har ett gigantiskt arbete med 7 200 anställda för att få ut informationen längst ut i leden. Vi är dåliga på att följa de regler vi själva har satt upp. Han tror också att de som arbetar med relationsvåld behöver handledning. – Det krävs kanske inte bara en anmälan och ett förhör utan flera förhör. Har man gjort ett dåligt förhör, ja då väcks inte åtal. Hur är Kvinnojourens samarbete med socialtjänsten? Susann Stambolidou Tellebo på Uppsala Kvinnojour tycker att samarbetet med socialtjänsten fungerar betydligt bättre nu än vad det gjorde förr. – När vi började år 2000 så var det dåligt, då kunde de säga: ”Han ser inte ut som en misshandlare”, så säger man inte alls idag. – Ett råd var då att männen skulle skriva på ett avtal att de inte skulle slå kvinnan. Det kan jag se framför mig, hur kvinnan då håller upp det här avtalet när mannen ska slå henne och säger att: ”Du har ju faktiskt skrivit på det här avtalet”, ler Marie Glaas. Både Marie Glaas och Susann Stambolidou Tellebo tror också att det geografiska lotteriet spelar roll. – I Uppsala hålls mycket utbildningar och man har haft många fall så de kan det här. Vid ett tillfälle när en kvinna var jättehotad ringde jag socialtjänsten och berättade kortfattat vad som hänt och de sa bara att de betalade bara vi såg till att vi fick henne att fly från mannen. De behövde inte ens träffa henne, berättar Marie Glaas. Hon tycker dock att det kan vara ett problem ibland när det ska gå snabbt och vid snabb ekonomisk hjälp. – Det kan handla om människor som faktiskt har ett bra jobb, men det kanske aldrig kommit åt pengarna för att mannen har hand om dem. ”Om du är snäll får du pengar” kan mannen säga och det gör att kvinnan stannar kvar. Sexuellt, fysiskt och psykiskt våld förstår sig socialtjänsten på, men inte ekonomiskt våld. Olga Persson, förbundssekreterare på Sveriges Kvinno- och tjejjourers riksförbund (SKR) tycker att samarbetet med socialtjänsten går bra, men att det finns saker som Olga Persson, förbundssekreterare på Sverges Kvinno- och tjejjourers riksförbund (SKR) tycker att polisen måste göra bättre hot- och riskbedömningar helst tillsammans med socialtjänsten och att det måste gå fortare att få fotboja om mannen tilldöms det. måste förbättras. – Mellan sju och åtta av de som bor i SKR:s skyddade boenden kommer via socialtjänsten och vi har ett gott samarbete, men vi skulle vilja se mer samverkan. Till exempel när det gäller barn som har bevittnat våld. Vi uppmanar alltid att det ska göras en anmälan. Kvinnojourer blir ofta beskyllda för att inte anmäla våld mot barn. I Socialtjänstlagen står det att de ska få hjälp och stöd men de får det inte och det är ett problem. Vi vill etablera bra nätverk kring kvinnor och barn i skyddat boende. Hon förklarar att barnen bland annat måste få en egen kontaktperson. – Idag beslutar socialtjänsten att kvinnan får placering och barnet ”följer med placeringen”. De får ingen egen kontaktperson. Alla barn har hört och sett även om mamman inte säger det. Barnen måste direkt få en kontakt och se sitt eget behov. Socialtjänsten måste samarbeta med barn- och ungdomspsykiatrin och barnen får aldrig lämnas utan att de får prata med någon. Olga Persson menar att det finns en problematiken med att pappan kan ha fortsatt umgänge med barnet, trots att mamman ska skyddas. – Det här är en jättesvår situation för barnen. De måste få mer hjälp i den problematiken och ha en egen kontaktperson vid umgänge. Och man kan ifrågasätta om www.ssil.se 35