Omtanke 1
På Meby är ungdomarnas rättigheter i fokus. De ha
r kvar sina mobiltelefoner, de erbjuds urinprov, erbjuds timeout, har rätt att ta tillbaka sina medgivanden och får information om att de inte behöver stanna. Starka utbrott har minskat men oron ökat. Det krävs längre tid för att ungdomarna ska landa och bli motiverade till förändring. Men lagarna följs. Text och Foto: Kerstin Karell I nne i personalrummet på avdelningen Mellösa som hör till Meby behandlingshem ligger jaktlabradoren Ludde lugnt på golvet. Husse är Tomi Vilenius, föreståndare, placeringsansvarig och en av tre ägare. Han har i alla år haft hundar och bruksträning som ett stort intresse. Ludde var tänkt som en vanlig familjehund men Tomi blev intresserad av specialsök och har utbildat Ludde till narkotikahund. Tanken var att i förebyggande syfte använda honom i verksamheten på Meby behandlingshem Mellösa och Båvensnäs för att droger inte skulle komma in på hemmen. – Genom att låta Ludde söka kan vi förebygga att det kommer in droger. Det är för ungdomarnas bästa, ett skydd för dem, säger Carl Jägare som är delägare och KBT terapeut, sköter upphandlingar och utbildningar. Mindre kränkande med Ludde Men sedan Socialstyrelsen gjorde en tillsyn i mars 2011 upphörde Luddes arbete. Tomi informerades om att han fick fortsätta använda hunden för sök i allmänna utrymmen men inte vid sök i ungdomarnas rum. – Vi får först och främst endast genomsöka en ungdoms rum när det finns en mycket stark misstanke om att det finns vapen eller droger där. Då tillfrågas ungdomen också att vara med. Men vi tycker att det känns mindre kränkande att Ludde nosar runt i en minut än att vi ska lyfta på allt och gå igenom lådor, säger Tomi. Han berättar att han fått samma reaktion från ungdomarna själva. Det ser mycket hellre att Ludde går en vända i rummet än g” Vi får först och främst endast att personalen gör det. – Tidigare lät vi Ludde ”visitera” en ungdom när vi misstänkte att det fanns droger efter till exempel ett besök hemma. Då satt ungdomen på en stol och det tog 15 sekunder. Vi fick så många positiva kommentarer av dem: ”Behöver jag verkligen inte klä av mig? Ni tänker alltså inte titta i mina fickor och i väskan?” Men det arbetet gör Ludde inte längre. I beslutet från Socialstyrelsens tillsyn står inget om att Ludde finns i verksamheten eller vad en narkotikahund får och inte får göra på ett HVB. Men Tomi och Carl tar det säkra före det osäkra och låter inte Ludde komma in i ungdomarnas rum. – Jag tycker det är synd. Speciellt som det är uppskattat av ungdomarna själva, säger Tomi. Han demonstrerar hur han övar med Ludde och gömmer en bomullstuss som varit i kontakt med narkotika i ett cd-fodral. Det tar inte många sekunder innan Ludde visar att han vet var tussen finns. Tomi tror att narkotikahundar skulle kunna göra mycket nytta på ett bra sätt inom HVB. Han vet genom sina kontakter inom bruksvärlden att många hundar anlitas för att söka just på HVB, med olika inriktning. – Vi tar emot ungdomar enligt SoL och LVU med kriminell livsstil och drogproblematik, så vi vet att droger förekommer hos våra ungdomar och jobbar utifrån det. Men faktum är att alla som jobbar med ungdomar med social problematik kommer i kontakt med droger, det bara är så idag. De här ungdomarna provar och tar droger, något annat ska man inte tro. Ungdomarna får ha sina mobiler Carl och Tomi förklarar att så länge suget efter droger finns och de är lätta att få tag på så är det svårt för ungdomarna att hitta motivation till förändring. Eftersom dagens mobiltelefoner är som små datorer, med allt vad det innebär, var det tidigare mobilförbud på Meby. Ungdomarna fråntogs sina mobiltelefoner. Idag får de ha dem. – Direkt efter Socialstyrelsens tillsyn 2011 lämnade vi tillbaka dem, eftersom det inte är tillåtet att ha ett mobiltelefonförbud, vilket vi hade då. Ungdomarna har enligt lag enomsöka en ungdoms rum när det finns en mycket stark misstanke om att det finns vapen eller droger där www.ssil.se 9