Bumsen 1
ger i det största vinproducerande området i hela
Latinamerika, och många åker dit för att prova viner. Vi ville ju inte vara sämre, utan besökte några av de många vingårdarna. Snötäckta berg ramar in de frodiga vinodlingarna och återigen väcktes drömmen om en vingård. Chile blev land nummer femton på resan, och då kan man tänka sig att det har varit en och annan gränsövergång att passera. Fåtalet har varit smidiga och andra har varit exceptionellt krångliga. Passagen mellan Argentina och Chile får hamn i kategorin ”Omständlig men vänlig”. Jag stod som vanligt ute och passade motorcykeln och kikade in genom fönstren lite då och då för att se Robert stå än i den ena kön, än i den andra. När vi till slut räknade efter hade han varit hos tolv olika tjänstemän för att kontrollera passen, få papper, få stämplar, få signaturer, få fler stämplar, kontrollera stämplar och slutligen lämna ifrån sig de stämplade och signerade pappren. Det var första gången som alla våra väskor genomsöktes. Och här var det inte frågan om vi smugglade knark eller vapen, vilket de annars brukar fråga om. Här var frågan om vi smugglade in ost, kött eller frukt. Eller barn under arton. Vi fick medge att vi faktiskt hade med oss russin, men undrade så smått var de trodde att vi gömt barnen under arton. Sidoväskorna kanske? Efter en ganska lång stund blev vi i alla fall insläppta i Chile och körde mot Santiago, huvudstaden med över fem miljoner invånare i centrala staden. Färden gick mellan snöklädda berg, grönskande raviner och genom prunkande vinodlingar innan vi började närma oss. Santiago är fantastiskt vackert och vi tillbringade några dagar med att promenera omkring och se palatset, katedralen och andra givna sevärdheter. Vi irrade också omkring i andra områden som var mindre välbesökta av turister i jakt på den berömde wilberstöt40 BUMSEN 2 – 2012 dämpargurun som håller till där, för att han skulle justera vår nyinköpta dämpare. Nyjusterade körde vi vidare mellan vinodlingarna tills vi började skymta det klarblå havet. Städerna Valparaiso och Viña del Mar ligger precis bredvid varandra men är olika som dag och natt. Valparaiso är den gamla ruffiga hamnstaden som ligger på branta kullar. Husen är färgglada, gatorna branta, och överallt finns konstnärlig graffiti. Linbanor tog oss uppför de branta kullarna för att promenera bland de gamla trähusen i regnbågens alla färger. Valparaiso känns lite mer spännande jämfört med sin lite mer lyxigare systerstad Vina del Mar, som är mer välordnad med palmkantade strandpromenader och höghus med stora balkonger riktade mot havet. Från vinodlingarna och den klippiga kusten gick landskapet över till stora betesmarker med svartvita och brunvita kor. Vägen kantades av björk, rönn, gran och tall. I dikesrenen växte smörblommor, klöver, baldersbrå och hundkex. Det kändes precis som att köra omkring hemma i Sverige en vacker sommardag. Det som inte riktigt stämde med bilden av en svensk sommardag var julpyntet i fönstren på husen vi körde förbi, och jag slogs av att det faktiskt bara var några dagar kvar till jul! Istället för att koka knäck och handla julklappar njöt vi av att vara på resande fot, tältade vid flodkanter och bodde på små pensionat. Naturen blev mer och mer storslagen när vi kom fram till sjödistriktet som sträcker sig både över Chile och Argentina. Det var dags att ta oss tillbaka in i Argentina, mot staden Bariloche. Men när vi nästa dag körde mot gränsen såg vi en fantastiskt vacker klarblå sjö, omgiven av konformade vulkaner med snöklädda toppar. Det råkade finnas en helt tom camping vid strandkanten som dessutom hyrde ut båtar för att fiska. Kunde vi annat än Vatten i mängder vid Iguazu-fallen. I Parque National Los Glaciares. Julafton i Parque National Los Alerces. Vacker morgon i Anderna.