Bumsen 1
Ripio på Ruta 40. plusgrader ett tag kändes det m
er speciellt att bara komma inomhus. Som en turist på ett tillfälligt besök under sommaren är Ushuaia riktigt trevlig. Vi kände oss i och för sig lite som de fattiga kusinerna från landet bland alla lyxresenärer som antingen är på väg till eller nyss har anlänt från sina kryssningar till Antarktis. Vacker utsikt i Patagonien. Det var ganska välbehövligt att vila ut några dagar, men sen bar det iväg norrut igen, mot Buenos Aires. Naturen växlade från de snöklädda kala bergen i trakten kring Ushuaia, där morgondimman ligger tät runt båtarna som tuffar ut i kanalerna med riktning mot Antarktis, till lummiga gröna skogar som omger kalla klarblåa fjällsjöar, till skogar av torra förstenade träd med knotiga grenar övervuxna av mossa som vajar som fanor i vinden, till böljande gräsklädda gröna kullar där man ser tusentals kor och får beta, till milsvida torra gräsklädda slätter i gula och bruna sensommarfärger med avbrott av en och annan vit uttorkad saltsjö. Vi får ”tummen upp” från Dakardeltagaren. På väg mot Mount Fitz Roy. Ruta 3 går hela vägen upp till Buenos Aires. Den är lång, den är rak och den är stundtals lite långtråkig. De djur man ser mest efter vägen, förutom får och kor, är guanacos, emuer som här kallas rheas och rävar. Vi hade tur med vädret och de välkända patagoniska stormvindarna gjorde sig bara påminda under ett par av dagarna. Då var det riktiga stormstyrkor, och vi kunde varken stå upprätta själva eller ännu mindre lämna hojen parkerad utanför restaurangen när vi skulle äta lunch. De stora sevärdheterna längs kusten är stora pingvinkolonier, valar, späckhuggare, sjölejon och delfiner. Val- och späckhuggarsäsongen var redan över när vi kom dit, men pingviner fanns det i massor. Vi stannade till vid Parque National Bahia dos Cabos, där man ser Magellan pingviner. Vilket håll man än såg var det pingviner. 25 000 stycken närmare bestämt. Pingviner som stod och solade, som kärvänligt putsade sina ungar, som stod och kuttrade tillsammans med sin partner, pingviner som vaggade till eller från stranden för ett dopp i havet, pingviner som låg och sov. Pingviner i mängder helt enkelt. Sjölejonen låg och latade sig lite längre bort. Resten av de drygt 300 milen mot Buenos Aires passerade förbi. Längs vägen övernattade vi i några byar som var riktigt mysiga, och känslan av att sista biten mot huvudstaden bara var en ”transportsträcka” försvann. De torra grässlätterna övergick till bördig, odlad mark när vi började närma oss huvudstaden. Stora fält med mogen majs turades om med klargula fält med solrosor. Väl framme i Buenos Aires, som egentligen var vårt slutmål på resan, körde vi faktiskt rakt igenom, för att hinna se avslutningen på Dakarrallyt. Sista sträckan i rallyt går mellan Córdoba och Buenos Aires och det finns ställen där man kan se specialsträckorna, men de ska vara svåra att hitta. Alternativet var att se slutet av specialsträckan och målgången och det verkade vara det säkraste sättet att se någonting överhuvudtaget, så vi övernattade i närheten och körde sedan dit tidigt på morgonen. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av rallyn överhuvudtaget men Dakar – det är riktigt coolt! Vi kom till målgångsplatsen tidigt och fick bra platser så att vi såg förarna komma in längs floden, köra på grusbana med hopp och snirklar sista biten (det heter säkert något speciellt på rallyspråk men ni får hålla till godo med mina amatörkunskaper) och sedan in i mål. Jag fick nästan gåshud när den första motorcyklisten kom i en rasande fart längs floden. Helikoptrar med TVkameror cirklade ovanför, fotografer med gigantiska objektiv följde varenda rörelse, publiken hurrade och tjoade. Vid målgången stod BUMSEN 2 – 2012 43