Bumsen 1
EN MAN, EN GS OCH EN Ö Båtar i vatten skall ha kö
len neråt, de på land densamma uppåt. Uppslutning med ett par vänner som på Facebok visade sig vara i närheten. En härlig frukost intages i morgonsolen på Elsies café. mot havet. Efter att ha fått vända ett par gånger hittar jag till slut en gammal traktorväg som utan vare sig bommar eller ens några för samvetet besvärande förbudsskyltar leder fram till en hög klint. Nedanför ligger havet stilla likt en glasskiva i det strålande solskenet. Stänger av motorn, fäller ner stödet och blir sittande en stund. Tittar ner över kanten och betraktar svanarna som ser ut att sväva fritt ovanför den färgskimrande havsbottnen nedanför mig. Magiskt helt enkelt. Pånyttfylld av välbefinnande så beger jag mig vidare norrut och kommer efter en stund fram till Hallshuk som utgör det egentliga Gotlands nordligaste udde. Det gamla fiskeläget var förr ett av Gotlands mest betydande men idag är det folktomt och ett närmast pastoralt lugn råder. Kör så vidare längs grusvägen som slingrar sig fram längs Kappelhamnsvikens södra strand, och tar mig sedan raskt till Fårösund. Ett kort stopp för proviantering blir det så ytterligare en färjetur men denna gång av kortare slag över till Fårö, ytterligare några kilometer till min väntande stuga vid ”Slow Train”, som ligger alldeles intill en av öns många kulturella sevärdheter, nämligen Kutens bensin. Checkar in och beger mig sedan tvärsöver till Digerhuvud för att hinna fånga solnedgången i havet. Kör den smala och krokiga turistvägen längs Fårös västra strand och kommer ner till den lilla hamnen vid Lautershorn. Sedan åter tillbaks till stugan för en natts rofylld sömn, inte till Richard Wahrby är klart biten av Gotland. Detta var inte hans första resa dit och heller inte hans sista till den härliga ön. 29