Bumsen 1
RESEBERÄTTELSE ASFALT ÄR INTE FEL dunket av skens
karvar från ett långsamt tåg men väl till vågornas brus. Onsdagsmorgonen bjuder på soluppgång ur havet och frukost a la 50-tal på Elsies cafe. Sjöfart bjuder mest och helst bara på ytliga upplevelser. sel men som den folksport golf numera blivit är dessa inte så många. Bör kanske tillägga att jag för övrigt betraktar golf på samma sätt som föredetta Electroluxchefen Hans Wertén ”en primitiv form av jordbruk”. Efter att under livligt samspråk ha spisat en måltid som inte gav någon anledning att revidera mina förutfattade meningar bestämde vi att tillsammans utforska en plats som jag länge velat se, känd för att ha utövat lockelse på ett antal celebriteter, nämligen ön Furillen. Snart Packar och ger mig iväg, tar en liten omväg ner mot Fårös sydostsida, och närmar mig åter havet. Idag friskar vinden i en aning men det spelar inte så stor roll när man kör en stadig bumse. Dagen är fri, det enda fasta punkten är de kommande två nätterna som är inbokade på Gumbalde Golf & Resort som är beläget mitt på södra delen av ön. Tar färjan tillbaks till Fårösund och kommer förbi det gamla kustartillerisamhället. Stannar till i Bunge för lite kartstudier och bestämmer mig för att försöka ta mig tillbaka till Kappelshamn men denna gång norrifrån längs den strandnära vägen. Tar höger och hamnar snart på något som känns som en slags Gotländsk motsvarighet till Kaliforniens Highway 1, med solen som lyser över ett klarblått hav. Ingen asfalt dock, utan härligt kalkstensdammigt grus! Att köra solo på en sådan här utflykt har sina för- och nackdelar, till fördelarna hör att spontant kunna följa sina infall när man känner för det. Nackdelen är att man missar glädjen att dela sina upplevelser med likasinnade. Sociala medier kan ju ge viss möjlighet att råda bot på detta och tack vare FB får jag korn på att en av mina mc-burna bekantskaper med hustru råkar befinna sig i närheten. Kontakt etableras och vi stämmer träff för gemensam lunch. Valet föll på Slite golfklubb. Golfklubbars restauranger blir jag sällan besviken på. Kanske bör man undvika de mest moderna när man kommer i full MC-utstyr30 kan vi med egna ögon betrakta dess säregna miljö och konstatera att den absolut har något visst. Natur och gammal fabriksmiljö i kombination med ett lyxhotell i sparsmakad stil kan väl i alla fall sägas vara. annorlunda. Det tar inte lång stund att köra runt, så efter en gemensam fika skiljs våra vägar för denna gång, tack för sällskapet Rolf och Ingrid! Det tar en stund att ta sig runt udden, och väl tillbaks bestämmer jag mig för lunch på Majstregården, den enda restaurangen i området. Den spätta som serveras smakar alldeles utmärkt och serveringen är både snabb och uppmärksam. Således mätt och belåten äntrar jag åter hojen och väljer den lilla slingrande asfaltvägen längs stranden. Känner mig som en modern variant av strandriddare där jag far fram och asfalten har övergått till en medeltida grusväg med mittsträng. Enduroläge och stående körning är nog trots allt det som får en GS att komma bäst till sin rätt. Men, underbart är kort som det heter i visan och när jag kommer fram till Burgsvik blir det som vanligt igen - asfalt. Efter en fika styr jag kosan åter mot Gumbalde och den väntande vindskupan. Från ”regeringskansliet”, med andra ord min hustru, så mottas besked att jag ska bege mig från Gotland med den tidiga morgonfärjan till Västervik Golfrestauranger är ofta mycket bra och Richard rekommenderar dem, som en förutfattad mening, gärna. Efter en god natts sömn och frukost inleder jag med att utforska det mindre vägnätet på öns sydöstra del men upplever att det är svårt att hitta några grusvägar som inte är återvändsgränder. Så det får bli asfalt istället, ner mot Hoburgen. Asfalt behöver alls inte vara fel men mitt framdäck talar högljutt om när hastighetsmätaren visar över 100. Känner mig ändå nöjd med mångsidigheten på min GSA. Kommer fram till Hoburgen, parkerar och bestämmer mig för en promenad längs stranden runt udden, det visar sig vara ganska oländigt. istället för som planerat tillbaka till Nynäshamn. Det blir en tidig kväll för att orka upp i ottan. Rullar så ombord på den nystartade katamaranfärjan destinerad till Västervik. En färjeförbindelse som inte fått någon fortsättning under 2017. Det kommer dock inte att hindra mig från att återvända till ön som jag tycker på många sätt är perfekt för en kortsemester på två hjul, det spelar ingen roll om man kör sport, offroad eller glidare, eller kanske rent av en ekovariant utan motor. §