Vårdguiden Chefredaktören
Vårdguiden Innehåll
Vårdguiden Aktuellt i vården
Vårdguiden Inspiratören
Vårdguiden På fri fot
Vårdguiden Reumatism - vanligt men ofta osynligt
Vårdguiden "Tidig upptäckt och behandling är vikti
gt"
Vårdguiden "Jag får ofta höra: 'Du är väl inte sju
k?"'
Vårdguiden Inflammatoriska sjukdomar
Vårdguiden Vktigt att röra på sig
Vårdguiden "Jag har kommit överens med min sjukdom
"
Vårdguiden Icke-inflammatoriska sjukdomar
Vårdguiden Aktuellt i vården
Vårdguiden Wanna kände ingen kärlek för sitt barn
krav på mig själv. Han skulle ha fina kläder, stä
ndigt få stimulans och aldrig behöva ligga ensam. – Folk kunde fråga ”Nu är du väl lycklig?” Då fick jag skamkänslor. Jag spelade lycklig, men kände ingen kärlek för mitt barn. Jag tyckte mest att han var krävande och inte gav något tillbaka. Wanna, som haft dep” Jag minns att vi satt på golvet och när han tittade på mig och skrattade kände jag den första, riktiga kärleken.” ressioner sedan tonåren och alltid varit känslig för sömnbrist, var trött och orkeslös. – Jag mådde allt sämre psykiskt. Det kändes inte som att han var mitt barn, utan att hans ’riktiga’ mamma snart skulle komma och hämta honom. Tanken var inte helt främmande för mig, eftersom jag växte upp på ett barnhem i Thailand och adopterades som treåring. Snart blir Wanna och hennes nya sambo Lars föräldrar igen o bbe o e liso rs t brn r ett sson. nn opps tt llt s br den r nen. Wanna bad om hjälp på bvc, som bokade in ett läkarbesök. Snart fick hon veta att hon hade en förlossningsdepression och erbjöds samtalsterapi och antidepressiva läkemedel. Hon började även i en terapigrupp för nyblivna föräldrar i behov av extra stöd. Mitt i det svarta och tunga blev hon gravid igen. – Det var det tuffaste av allt. Jag mådde jättedåligt och kände mig otillräcklig som förälder. Hur skulle jag klara av två barn? Till slut bestämde jag mig ändå för att behålla barnet. W 18 anna Humble, 36, mådde bra under graviditeten. – Jag och min sambo var glada och förväntansfulla inför att bli föräldrar. Jag kände ingen oro för förlossningen, säger hon. Värkarna kom en decemberdag 2015. Förlossningen var lång och bitvis dramatisk. Wanna kände sig utmattad när sonen Uffe föddes med hjälp av sugklocka. – Jag var glad att han var ute men samtidigt chockad över det som hänt. Jag kände ingen kärlek när jag såg honom. Amningen krånglade och Uffe skrek mycket den första tiden. – Dessutom fick jag en underlivsinfektion. Det blev en väldigt tuff start. Wanna tog hand om Uffe, men utan glädje. – Jag ville vara en bra förälder och ställde hårda Efter fyra månader slutade Wanna amma. – Då lättade det lite. Jag blev mindre bunden och min sambo kunde ta över mer. Även behandlingen började ge resultat. Allt eftersom veckorna gick började livet kännas bättre. – När Uffe var sex månader var det som att vakna upp ur en dröm. Jag minns att vi satt på golvet och när han tittade på mig och skrattade kände jag den första, riktiga kärleken. ”Det här är min son. Vi hör ihop.” Det var en stor lättnad. Efter det kunde jag glädjas både åt Uffe och barnet i magen. När Uffe var elva månader föddes hans lillebror Ebbe. – Förlossningen var fantastisk och den här gången kom kärleken direkt. För att minska risken för en ny depression började Wanna i en ny terapigrupp. – Efter en tid kände jag mig nedstämd, men jag fick aldrig någon depression. Jag är evigt tacksam för hjälpen jag har fått. Det är viktigt att söka hjälp och att inte skämmas för att man mår dåligt. 1177 vårdguiden 2 • 21
Vårdguiden "Det finns effektiva behandlingar"
Vårdguiden Träna för livet
Vårdguiden Kondition
Vårdguiden Styrka och balans
Vårdguiden Hur mycket är lagom?
Vårdguiden Synfel hos barn
Vårdguiden Packa för picknick
Vårdguiden Grilla smart
Vårdguiden Ont i pungen?
Vårdguiden Så undersöker du pungen själv
Vårdguiden Aktuellt i vården
Vårdguiden Baksidan