Bumsen 1
Snart körkort Ingenting är omöjligt Vägen till eg
et körkort kan var olika lång. Den lite längre vägen tog Ann Linmyr, via såväl höstack som hälsoproblem. Tack vare pepp från andra klubbmedlemmar och stöd från maken Magnus kör hon nu sin egen motorcykel och körkortet är snart i hamn. Ann Linmyr på Knixkurs med sin BMW F 700 GS. Foto: Navaz Sumar. Med moppespöken från unga år, typ fårhage och höstack - gas och jag var definitivt inte kompatibla - slutade moppelivet innan jag ens var 15! Backseat-driver har jag varit till och från sedan slutet på 60-talet, då iförd snusnäsduk och hjälm. Inte mycket till skydd där inte. Vi brukade dra iväg på Dalslandsvägarna mot Mellerud. Några varv i rondellerna innan farbror blå kom. Vi hade åkt för många varv! Bara att vända hemåt igen. Det var tider det… Nu är det helt annorlunda. Vi köpte vår första BMW i september 2017. Gick med i BMW-klubben (D10) och en ny värld öppnade sig. Vi hade varit ensamvargar, nu fick vi ett helt gäng likasinnade vänner. Det började med en gemensam tur med BMW D10 med lunchstopp i Limmared. Någon nämnde att det var endast 20 dagar kvar… vi frågade ”till vadå?”. ”Hojresa till Goslar, Tyskland” kom en snabb replik. Det finns platser kvar. Två dagar senare meddelade vi att vi vill gärna åka med. En sån resa! Först, 38 Bumsen 1 2021 dessa underbara människor, deras värme och generositet. Alla var (är) lika värda, oavsett ålder, körsätt med mera. På båtresan till Kiel så delades det rutter, uppdateringar och många goa berättelser från tidigare turer. Vilka vänner de blev. Då hade jag aldrig någon tanke på att köra själv. Men kanske ett litet frö såddes, som jag snabbt viftade bort. till min man Magnus och mina döttrar att jag var en krigare. Har nog ett annat ord, enveten! Därefter började en lång sjukskrivning och rehabilitering. Jag trodde aldrig att det skulle bli någon Tysklandsresa, men min återhämtning gick förvånansvärt bra så vi beslutade oss att åka med. Där kom väl envisheten fram igen. Vill man så kan man! I maj när satt vi på Kielbåten igen kom några små ord om att; ”Ann – såklart att du skall köra själv…” o s v. Ja, där kom tanken tillbaka. Jag var så imponerad av tjejerna som körde. Mest på skoj började jag så smått härma dem, när jag satt bakpå vår hoj. Sen släppte jag åter tanken att köra själv. Magnus och Ann på övningstur. Foto: Binge Eliasson. Resan gav mersmak, naturligtvis bokade vi även året därpå. Tyvärr insjuknade jag i lunginflammation, influensa och blodförgiftning i början på 2019 och hamnade i respirator. Jag hade nog två änglar på mina axlar, det var riktigt kritiskt men jag fixade det. Läkaren sa Men så i november 2019 skickade Magnus ett mail. Svedea letade efter MC-stipendiater. Det tog inte många minuter att diktera ihop en ansökan. Inte ett ord till Magnus innan, han blev mäkta förvånad. Jag hade bestämt mig, oavsett stipendium eller ej ska jag ta MC-kort! Stipendiet uteblev så det var ju bara att ta tjuren vid hornen och sätta igång.