Bumsen 1
Aspeå Gruskul genast vandra runt i huvudet. ”Hur
blir det med regn på den sträckan? Var kör vi nu? Hur såg vägen ut där… egentligen?” Jag somnade om och vaknade till solsken, som SMHI lovat. Jag träffade Nok samt hennes man och tillika handledare Lars Elinge på uppsamlingsplatsen vid Olofsforsbruk. Nok sa att hon var lite orolig för dagen men ville kämpa. Visst ska man kämpa men inte gå över sina gränser. Jag försökte peppa med att det är viktigare att man har en bra känsla med sig efter dagen, och lugnade henne med att jag hade lite nödlösningar om vi behövde förändra sträckningen under dagen. till Gideåbruk, ett järnbruk som var i drift 1806–1873. Från Gideå över till Skademark och sedan tvärsöver E4 vid Salusand där vi stötte på en maffig imponerande gränsmilsten från en annan tidsepok; anno 1769. Från Salusand till Aspeå gick vägarna över vindkraftparken på Gabrielsberget. Mäktigt att komma så pass nära rotorbladen att man kan känna det i hjälmen. Nåja… nästan i alla fall. Isso och Dan hade ordnat med lunch på Murrikka. Det är alltid trevligt att sitta ned och prata kring vad man har sett och upplevt under körningen. Eftermiddagsturen började med smal skogsväg med hängande trädkronor som skapade väggar och känsla av tunnlar av grönska, sedasn skogsbilvägar med timmerbilsspår mot Djupsjö, Nyåker (som är känt för sina pepparkakor) och ner mot Tallberg. Tallberg är känt för Tallbergsbroarna, tre magnifika järnvägsbroar uppförda under olika tidsepoker. Broarna stod färdiga för trafik 1891, 1919 och 1994 och sträcker sig över Öreälvens djupa fåra. Det går att läsa om Tallbergsbroarna att ”I det mäktiga brolandskapet kan mer än hundra år av brobyggande avläsas, motstycke saknas faktiskt i Sverige”. Någon kanske minns en äldre reklamsnutt med ett bungyjumphopp från en bro med slogan ”Ett oväntat besök”. Det är från en av Tallbergsbroarna. Väl värt ett stopp för den som har vägarna förbi. Vidare körde vi ner över böljande åkerlandskap i Hörnsjö och Gräsmyr. Sträckan Hallen till Långed bjöd på variationer av sprängsten, gräs och grus samt sandunderlag. Isso Dalsfelt, Daniel Bjursell, Lars Elinge, Nok’ Monsuang Sinap. Förmiddagsturen gick i huvudsak på grusbilvägar som uppvärmning, med avslutningssträckan på skogsbilvägar. Vi delade på oss under den första kilometern då jag erbjöd Nok och Lars en omväg förbi traktorvägen genom några åkrar. Det bar sig inte bättre att regnet som kom under natten gjorde och ler- och gräsvägen hal som snor. Det resulterade i att Isso, turledaren, la sin hoj. Odramatiskt men dock ett stopp. När sedan ekipagen skulle starta igen så ville en av deltagarnas GS inte vara med längre. Den var stendöd. De provade med startkablar, men icke. Som tur var så hade de inte hunnit mer än cirka 1 km. Isso åkte hem och var sedan snabbt tillbaka med bil och släpvagn och körde hojen till sitt garage. Tillsammans konstaterade Isso och Dan Johnells, den olycklige GS föraren, att batteriet var utom räddning, det gick inte att ladda. Den stolta GS hojen fick ta hjälp av ett moppebatteri och kunde sedan ansluta till eftermiddagsturen. Dock bara med en hastighet av 40 km i timmen, skämtades det om. Vi andra fortsatte i solsken på fina, dammfria vägar, nu tackade jag nattens regn. Turen gick över Hyngelsböle till Flärke vidare till Trehörningsjö, Tresjö i folkmun och ner 8 Bumsen 1 2021 Jag körde sist i kön av motorcyklar och såg Nok framför mig på sin BMW G 310 GS under långa partier av körningen. Jag måste säga ”Hatten av” för henne och jag ger henne också en djup hovnigning för hennes mod och körning. Nok körde sin förhållandevis lilla hoj med en attityd som få av oss andra deltagare skulle utmana. Hon fick en hel del kast med hojen och däcken var smala och utan nabbar men det tycktes inte stoppa henne. Det var framåt hela tiden som gällde. Innan vi svängde ned mot Aspeå igen körde vi över E4 till Håknäsbacken, ett sågverksamhälle med anor från 1700- talet. Ett mycket vackert landskap med en smal träbro, utan biltrafik, som skulle passeras. I Nordmaling guidades vi in på en smal snirklig väg som i folkmun kallas ”Promillevägen”. Den används kanske när man varit och haft det lite för trevligt för att ta sig hem på större vägar. Framme i Aspeå på uteverandan hos Isso bjöds det på kycklinggryta och blåbärspaj till efterrätt. Vi satt länge och småpratade kring allehanda vägunderlag och däck. Med på kvällen var hundarna Freja och ”staffen” Gerd. De tog för sig av festen med en självklarhet som bara hundar kan göra. Daniel Bjursell från Skellefteå kalkylerade med att Gerd