Omtanke 1
Elisabet Näsman, professor i sociologi, Sociologi
ska institutionen, Uppsala universitet är en av två författare till boken “När barn som upplevt våld möter socialtjänsten.” om att han gillar fotboll och om pappans fritidsintressen. Men han ville veta vad pappan tycker om att han är rädd för honom. Det är något han aldrig får svar på. Här diskvalificerar de honom som samtalspart. Rasmus blev tvungen att träffa pappan och han blir tillsagd att han själv måste berätta varför han inte vill träffa honom. Barn ses som delaktiga vuxna Elisabet Näsman förklarar att både Rasmus rädsla förnekades och hans erfarenhet av våldet. – Familjerätten har som utgångspunkt att barnet ska ha kontakt med båda föräldrarna. Vilket barn är vår referenspunkt? Risken är att det generella barnet som vill träffa båda sina föräldrar och barn som vi känner igen skymmer det här barnet som är traumatiserat. I de här fallet ser socialtjänsten inte utifrån barnet. Eftersom han är verbal och kompetent tror man inte att han behöver beskydd. Rasmus tolkning var att han inte förstod att han före första besöket skulle ha sagt att han inte ville träffa pappan. Han var chockad och sa inget då. Rasmus ses som en delaktig vuxen (kompetent) men det blir problematiskt att ta det ansvaret för en tioåring. • Är barnet i fokus? • Blir barnet bemött som ett barn eller vuxen? • Är barnet delaktigt och beskyddat? Elisabet Näsman berättar att många av barnen beskriver att de vuxna har en tendens att glida över till de andra vuxna, till deras jobb och annat istället för att lyssna på barnen. – De första man ska hälsa på är barnen. Upprätthålla att barnen är i fokus och att de är viktiga. Barn är kompetenta Barnen ses också som inkompetenta i vissa sammanhang, menar hon. Trettonåriga Annelie som ingick i undersökningen hade berättat att hon tyckte att det var barnsligt att hon fått berätta om sin situation genom Nallekort. Men hon tyckte att utredaren lyssnade på henne. Ett annat exempel är Martin som bor växelvis med pappan som varit våldsam mot mamman. Pappan misstänks för att ha misshandlat sin nya sambo och därför ska pojken inte få bo kvar där. – Men pojken är missnöjd för han förstår inte och han vill fortsätta träffa sin pappa. Han är här ett osynligt offer och man underskattar barnets position. Barnen finner sig dock ofta i att vuxna fattar beslut över huvudet på dem. En pojke till exempel gavs inte delaktighet och får inte veta vad utredaren skriver. Men han är ok med det. Både barnets åsikter och bemötandet är viktigt. De ser inte alltid saker som vuxna gör. Elisabeth Näsman berättar om att en www.ssil.se 43