Omtanke 1
Att förebygga självmord Ullakarin Nyberg är onkol
ogen som blev psykiatriker och som undrar varför vi behandlar självmordsbenägna människor annorlunda mot cancersjuka? TEXT: ANNA BACK-FITINGHOFF FOTO: HENRIK FITINGHOFF Ullakarin Nyberg började sin karriär på radiumhemmet som onkolog, en tid som har påverkat hela hennes karriär. Här mötte hon människor som både blev friska, men också dem de visste skulle dö, och där man från sjukvårdens sida arbetade aktivt under hela den resan mot döden för att lindra och hjälpa. Detta var något som hon senare under sin tid som psykiater insåg inte alls var självklart för hur patienter hanterades bemöttes när de behandlades för lika dödliga psykiatriska sjukdomar. ULLAKARIN NYBERG ARBETAR idag inom Norra Stockholms Psykiatri och forskar om suicid vid Karolinska Institutet. På sin fritid har hon skrivit ett par böcker om detta ämne och nu i höst utkommer en ny med titeln ”Suicidprevention i praktiken”. Vi träffar Ullakarin Nyberg för att prata om just denna bok, och tankarna som föranledde att hon skrev den. Vi möts på hennes arbetsrum på St. Görans sjukhus där hon tar emot oss mellan alla sina olika uppdrag. Ullakarin Nyberg berättar att hon är van att arbeta i situationer där man inte kan bota, sen tiden som onkolog på Radiumhemmet, men att ändå inta en aktiv roll med behandlingar och arbete tillsammans, där man ser hela människan, kropp och sinne. Det här är ett arbetssätt som hon fört med sig in till psykiatrin, och speciellt då till det område som hon särskilt brinner för, suicid, eller självmord som vi säger till vardags. Boken handlar om hur man rent praktiskt kan jobba med det allra svåraste, människor som är nära självmordshandlingar i den befintliga miljön/vården idag. Hur man kan anpassa sig till sin organisation och tid, och inom ramen för detta göra så mycket mer än man ibland tror. Ullakarin Nyberg är sedan många år även en uppskattad föreläsare i hur man förebygger självmord och även ordförande i Svenska Psykiatriska Föreningen. SÅ VAD TAR då boken upp för insatser och arbetssätt? – Det handlar mycket om att se hela människan, anpassa insatser efter funktionsnedsättning, inte bara diagnos, och sätta in resurser redan från början, när någon signalerar tankar om självmord, menar Ullakarin Nyberg och fortsätter. – Att arbeta tillsammans med alla yrkesgrupper som kan finnas runt dessa patienter och att ta tillvara på information från hela vårdkedjan, för att inte en massa tid ska gå till att ställa nya diagnoser eller bedömningar. Förlorad information är förlorad tid, ta tillvara vad andra yrkesgrupper berättar. Ofta är poliser först på plats och har viktig information att ge. Ta detta på allvar. www.ssil.se | 31