Omtanke 1
Hon säger också att det är viktigt att veta att m
änniskor som drabbas av psykiatrisk sjukdom, till exempel depression inte alltid berättar om sina problem. Många män hämmas av de tabun som lever kvar i samhället om att inte berätta om att de mår dåligt och lider i tystnad. Ullakarin Nyberg berättar om många fall genom åren där en man tagit sitt liv och de närstående står handfallna och berättar att de inte anat någonting, att de trott att allt var som vanligt. Utifrån denna speciella problematik driver också Ullakarin idag en podcast, där hon intervjuar och pratar med kända män om just depression och dåligt mående. ULLAKARIN NYBERG BERÄTTAR också att det hon ofta möter i arbetsgrupper när hon kommer ut är att man inte har rutiner för det här allra svåraste, utan man har gärna har några kollegor som man tycker är duktiga som får ta hand om de här patienterna, för att de har någon slags naturlig fallenhet. ”Bertil får ta hand om det där, han är norrlänning och lugn och trygg”. – Men vi ska inte lämna det som är svårast till improvisation, vi måste ha en tydlig rutin att utgå ifrån, och som man sedan kan improvisera utifrån, menar hon. Tydliga rutiner som säger att ”så här jobbar vi” eller ”så här överlämnar vi information” ”så här jobbar vi med förtvivlade patienter”. Ullakarin berättar vidare att i psykiatrikerutbildningens psykoterapiutbildning så får man inte lära sig något om hur man ska bemöta eller tala med en suicidperson, det ingår inte i utbildningen helt enkelt. 32 | www.ssil.se Hon har därför försökt att komma med konkreta tips i boken, hur man ska lära sig att få patienter att berätta utan att använda ”förhörsmetoden” där man frågar frågor, i värsta fall direkt från ett formulär, och patienten svarar. – Vi ska visa att vi är intresserade av att förstå, engagerade och genuina. Om vi vågar vara tydliga i vår yrkesroll och säga att vi är där för att hjälpa, att patienten är värdefull, så är vi en mycket lång bit på väg, säger Ullakarin Nyberg. ATTITYDEN ÄR VIKTIG och ett scenario där man har ont om tid när det är en patient som ofta ringer eller behöver hjälp kan med bara en liten tanke på vad man sänder ut, ge hopp och förståelse istället för irritation hos den som söker hjälp. Om man tänker på att bemöta trevligt. Röra vid patienten om man har möjlighet. Lyssna. Och fråga efter egna åsikter. Ullakarin Nyberg ger ett exempel på hur man i en tidspressad situation kan bemöta en patient på ett hoppfullt och engagerande sätt, ”Jag förstår att du har det jobbigt och att det är tufft, men idag har vi ont om tid, jag kommer bara att ha tid för dig i 10 minuter, hur vill du att vi ska lägga upp dem?” ISTÄLLET FÖR SOM det ofta kan bli när man är i bråttomläget och man kanske snäser av med ett ”ringer du nu igen? Jag har inte tid just nu, vi har massor att göra”. Ullakarin Nyberg talar om ”empatisk gymnastik” att man kan tänka sig in i själv hur man skulle må, eller hur man skulle agera om det vore någon i sin egen familj, och hur man själv skulle vilja bli bemött. Boken Suicidprevention i praktiken utgår ifrån några verkliga händelser där människor antingen tagit sitt liv eller försökt ta sitt liv och speglar dessa händelser ur flera olika personliga perspektiv. Det är anhöriga, vårdpersonal, poliser med flera som berättar historien ur sitt eget perspektiv. VI PRATAR OM hur de sista årens besparingar gett neddragningar på vårdplatser och hur det påverkat många patientgrupper, då man inte längre har möjlighet att lägga in för observation på samma sätt. Och Ullakarin Nyberg berättar om hur hon skulle vilja att man fick möjlighet att arbeta som inom hjärtintensivvården, där man har en modell där man har fler korttidsvårdplatser. Man räknar helt enkelt med att man lägger in fler än vad man sedan kommer att vårda, för att kunna observera patienter som man är osäkra på om det är hjärtfel och under några extra timmar :