Bumsen 1
Idéspruta i D7 vardag per vecka men jag vill inte
köra ensam. Finns det likasinnade/daglediga? Den 25 april 2012 drog jag igång Onsdagsåkarna. För att hålla kontakt med deltagarna skapades en mejllista. För mig var det också viktigt att journalföra alla turer och så har det blivit. Namn, antal deltagare, vald rutt med mera är noterat. Vi brukar vara mellan 10 och 20 hojar per tur. Första åren blev det övervägande asfalt men gruset liksom smög sig på och undan för undan kom turerna att innehålla mer och mer gruskörning. 2012 blev det 18 turer med 133 deltagare och 4000 körda mil. Om vi jämför med innevarande år 2020 som kommer att bli ett rekordår startade vi onsdagskörningarna den 2 februari och har hittills i år kört 43 heldagstouringar med 450 deltagare och 13 000 körda mil. Under de nio år vi hållit igång gruppen har vi genomfört 322 heldagstouringar med 3500 deltagare. Och vi har precis passerat en sammanlagd körsträcka av 100 000 mil! Våra regler är enkla: Aldrig några sura miner. Ledaren bestämmer allt som rutt, körsätt och disciplin inom gruppen. Höga säkerhetskrav. Omfattande genomgång före varje tur. Vi följer förstås klubbens rekommendationer. Vi skulle aldrig ha kunnat hålla igång Onsdagsåkarna utan ett 20tal fantastiska ledare. Ibland har det varit lite kämpigt att finna lämpliga rutter. Men nu efter alla år har vi ett ruttbibliotek med över 150 turer i anslutning till Stockholm. Så vem som helst kan ta täten genom att leda en tidigare körd tur eller kombinera några tidigare körda turer. Vi har ett turledarschema som vi uppdaterar varje vecka. Thomas sätter stor vikt vid noggranna genomgångar och hög säkerhet. Hur framtiden ser ut vet jag inte men jag måste så småningom lämna över rodret. Man måste ju ha rätt att bli gammal. Säkert kommer jag då att finna på något stillsammare sätt att framföra motorcykeln på. Kanske blir det övervägande asfalt med många kulturinslag. Det kan ju inte vara fel att också uppleva det som finns vid sidan av vägen. Säkert blir det nog också några fler utlandsresor. Det jag skulle vilja förmedla till alla er som gillar att hålla igång klubbverksamheten är att utveckla säkerheten ytterligare. Det gäller i första hand inte att köra så försiktigt som möjligt utan snarare så klokt som möjligt. Jag vill betona att skicklighet och klokskap inte alltid går hand i hand. Därav följer att det händer onödiga olyckor. Själv har jag klarat mig bra. En olycka har jag varit inblandad i, det var för 15 år sedan när en bil framför mig tvärbromsade till synes utan anledning. Förstås har jag tappat hojen några gånger med det hör väl till. Om jag skulle se tillbaks på mina finaste upplevelser så blir det dessa: Innan Staden Vaknar. Att leda nästan 100talet hojar genom Stockholms innerstad när solen går upp är helt magiskt. En ca fem kilometer lång rad av hojar får folk som är på väg både till och från jobbet att stanna upp en stund. Efter två till tre timmars körning äter vi frukost i det gröna. Alaska/Kanada. Kanske inte så spännande motorcykelkörning men en upplevelse utöver det vanliga. Så blev det ju också en SVTfilm. Europaresan till Korsika. En tur som man minns mycket på grund av Korsika. En helt fantastisk mcmiljö. Nordkap. Tre gånger har jag lett gruppturer till Nordkap. Förstås finns många fina minnen från främst resorna hem genom Norge. Text: Olle Ahlsén m fl, Foto: Lasse Eklöf 30 Bumsen 5 2020