Bumsen 1
Jorden runt Highway på varsin scooter som de köpt
e på plats. De lyckades till slut ta sig runt på en. Efter Dusjanbe åkte vi vidare mot Pamir. Vi hade bestämt oss för att ta vägen som går utmed afghanska gränsen, men efter ungefär 20 mil blev vi tvungna att vända då vägen hade rasat på en kilometerlång sträcka. Det fick bli samma väg tillbaka och ut på ”M41” som skall vara en stor väg. Efter cirka 80 km blev den allt sämre och var stundtals riktigt tuff att köra. Ett par gånger blev vi stoppade av polisen, som med hjälp av riggade laserpistoler påstod att vi kört för fort. Euro skulle lösa problemet, men vi nekade. När jag blev tillsagd att visa idkort Pamir Highway. fick han mitt för sådana incidenter egenhändigt tillverkade körkort, körde ner näsan i min lilla plånbok och sa ”euro”. Jag sade nej med ett leende och efter en stund gav de upp. Till slut kom vi äntligen fram till den lilla staden Tavildara, mer som en liten by där vi hittade ett mycket enkelt homestay. För åtta USdollar fick vi en bädd, lätt middag och enkel frukost. Det fanns även något som påminde om en dusch… Värdfamiljen i Tavildara. The ”Pamir Highway” är bitvis knappt en väg, och ibland riktigt svårkörd. Den är ok så länge det inte har regnat. Nästa morgon lämnade vi byn och familjen för att fortsätta genom Pamir utmed afghanska gränsen. Vägen var fortsatt dålig och efter några timmar fick Trevor gruppens första punktering. Några mil senare fick Daniel punktering. Vi kom därför inte så långt denna dag utan slog upp våra tält vid ett homestay. Toa och dusch var ”speciella” men funkade. Cyklisterna på Pamir Highway var verkliga hjältar. Bumsen 5 2020 35