Bumsen 1
Jorden runt Följande dag började med asfalt, men
den övergick snart i dålig väg upp till 4300 meter och gränsstationen med sina ”byggnader”, den är svår att nå om det regnar och låg helt avsides. Gränspassagen gick lätt och efter cirka 2 mil genom ingenmansland nådde vi Kirgizistan som visade sig ha en modern tullstation med datorer där det var viktigt att man tog av sig stövlarna innan man gick in till chefen. En timme senare var vi framme vid dagens etappmål SaryTash och slutet på Pamir Highway. Den finaste och mest imponerande biten av Pamir Highway var slutet av Wakhandalen och när vi kom upp på de riktiga höjderna. De efterföljande fem dagarna lyckades vi köra ungefär 180 km per dag. Vi följde floden, med Afghanistan på andra sidan, genom Wakhandalen och upp i bergen på 3000 meter – till högsta punkten 4700 meter över havet. Vi tyckte ibland att det var svårkört på våra motorcyklar, men de riktiga hjältarna var alla de cyklister vi träffade på utmed vägen. Ibland kom de bara 20 km om dagen, på grund av stigningarna, höjden och de stundtals extremt dåliga vägarna, och de tältade i de rätt svala nätterna. Efter dessa dagar på dåliga vägar kändes det skönt när vi äntligen fick asfalt under hjulen den sista biten till Murghab. En av flera punkteringar utmed vägen. Efter Sary-Tash fortsatte vi norrut mot Osj på lättare vägar för att vila ett par dagar och ordna lite med motorcyklarna. Därefter bar det iväg mot sjön SongKul, först på hyfsad asfalt sedan på vackra slingrande grus och bergsvägar upp till 3000 meter, där sjön låg inbäddad på en grön platå. Nattens camping blev mycket kall, min sovsäck var inte avsedd för dessa temperaturer. När vi vaknade tidigt, märkte vi att det var frost på tältet. Så vi lämnade platån och sjön för att komma ned på lägre höjder och vidare mot den stora sjön IssykKuls södra sida. Vi körde runt sjön och övernattade på en typisk ”Resort” med plaststolar och helpension. När vi nästa morgon skulle vidare mot huvudstaden Bisjkek beslöt jag mig för att stanna kvar ett par dagar för att sola och bada innan jag sammanträffade med mina vänner. Dagens bensinstation... Kirgizistans huvudstad Bisjkek kändes som den hade blivit bortglömd. Här fanns inte mycket att se eller göra så vi for raskt vidare. Att passera gränsen till Kazakstan gick snabbt och lätt, och det blev sedan en varm resa över slätten. När man öppnade visiret, möttes man av en brännande het ökenvind rätt i ansiktet. På eftermiddagen denna dag hittade Trevor och jag ett långtradarfik där vi fick lite svalka, något att äta och nya krafter. Så småningom stannade vi i lilla Priozersk, en gammal militärstad från den sovjetiska tiden som nu var ganska nedgången. På kvällen när vi skulle äta kom vi i samspråk med några män från bland annat Karagandy. Vi fick en trevlig afton tillsammans, med en hel del vodka och efterföljande tung morgon. Nästa dag blev vi medbjudna till stranden och grillning, blev sedan också hembjudna till dem på riktig ”hästmiddag” som vi blev tvungna att 36 Bumsen 5 2020