Bumsen 1
Brorsans betraktelser Huvudsaken Brorsans betrakt
elser Sedan ett halvt sekel är hjälm en självklarhet vid motorcykelåkning, men så har det inte alltid varit. I motorcykelns barndom var fodrad skinnluva vanlig. Den fanns kvar på en del äldre gentlemän, som körde lättviktshojar, när jag var barn – en bit in på 1960talet. På ett känt foto sitter T E Lawrence ”av Arabien” på sin Brough Superior SS 100 Alpine Grand Sport i uniform – inklusive skärmmössa. Ett par decennier senare togs ett foto av Sten ”Storken” Lundin – tvåfaldig individuell världsmästare i 500 kubiks motocross och fyrfaldig dito i lagVM – sittande på hojen. Han har mössa på huvudet och en hjälm på pakethållaren. Den vanligaste huvudbonaden under knutteepoken i mitten på förra seklet lär ha varit vegamössa, och Marlon Brando åker i tygmössa i (den enligt min åsikt dåliga) ikonfilmen ”Vild ungdom”. Lawrence körde ihjäl sig 1935 – på sin åttonde Brough Superior. Han lär ha kommit i hög fart över ett krön och väjde för några cyklande barn. (Den inledande filmscenen med Peter O’Toole i titelrollen finns på Youtube.) Lawrence dog inte omedelbart utan avled ett par dygn senare på grund av svåra skallskador. Neurokirurgen Hugh Cairns inledde en studie av motorcykelolyckor med fatal utgång och är sannolikt den förste som systematiskt propagerade för att motorcyklister skulle ha hjälm. På 1960talet inbjöds fyrfaldige (närapå femfaldige) motocrossvärldsmästaren i 250 kubik, Torsten Hallman, till USA, utklassade de inhemska förarna och gjorde ”Husky” känd som den bästa crosshoj som gick att köpa. Jänkarna beundrade hans körning men kallade föraktfullt Cromwellhjälmen, modell vurpollon – av flera lager lackad papp och med skinnlappar över tinningarna – för ”pappburk”. Hallman erbjöds en Bell jethjälm – och blev svensk general agent. Jethjälmen dominerade i något decennium – med tiden kompletterad med helansiktsvisir. Inom racing kom bubbelvisiret, innan nästa variant presenterades – integralhjälmen. Tidiga sådana lär ha haft fast visir, vilket bör ha haft sina nackdelar, men utvecklingen gick vidare till vad vi har idag. Jethjälmen har fortfarande en marknad – ofta åt glidareller klassikerhållet, eventuellt kompletterad med tunn vit duk över nedre delen av ansiktet och ”motorglasögon”, gärna med plana, vinklade glas i en modell, som funnits sedan första världskriget. Bortsett från klassikerstuket är jethjälmens fördel att den kan göras lättare än andra moderna 48 Bumsen 5 2020 av Bror Gårdelöf hjälmar – vilket ger mindre påfrestningar på halskotpelaren vid en olycka – men skyddet för ansiktet blir mycket sämre. För sport/superbike/banåkarna verkar integralhjälmen vara det självklara valet, och den används även inom touring – där den öppningsbara hjälmen blir allt vanligare. I diskussionen om de två sistnämnda hjälmtyperna förefaller vissa aspekter glömmas bort – vilket är synd, eftersom det är bra med många synvinklar vid valet av hjälm. Integralhjälmen är veterligen tåligare och kan byggas lättare, eftersom mekanismen i en bra öppningsbar hjälm väger mer än en fast käkbåge. Men det är inte hela sanningen. En öppningsbar hjälm kan byggas så att käkbågen i nerfällt läge smiter närmare käken. Min Schuberth C3 Pro torde vara praktiskt taget omöjlig att ta på eller av med käkbågen nerfälld. Integralhjälmens underdel behöver alltså byggas lite vidare. Vid en smäll mot käkbågen blir integralhjälmens hävstång mot halskotpelaren längre, vilket ökar risken för skador. Huruvida detta väger upp risken med en tyngre öppningsbar hjälm vet nog ingen i nuläget. Jag känner inte till någon statistik på faktiskt skadeutfall, där dessa två hjälmtyper jämförts. Vare nog sagt, att sanningen inte är vare sig enkel eller självklar. Men den öppningsbara hjälmen har en annan avsevärd nack(!)del. Man kan köra med käkbågen uppfälld, vilket tillverkaren knappast avsett. Som läkare ryser jag, när jag ser, läser eller hör talas om detta. Det skapar den längsta hävstång som går att åstadkomma, vilket förstås innebär större skaderisk än om käkbågen är nerfälld – plus att ansiktet är oskyddat. I värsta fall innebär en hög ryggmärgsskada omedelbar död, men det näst värsta är allvarligt nog – livslång förlamning i (nästan) hela kroppen. Slutsats 1: Kör du i öppningsbar hjälm – fäll ner käkbågen! Den skyddar ditt ansikte – bra – och risken för halsryggskada minskar – mycket bra! Slutsats 2 är oberoende av hjälmtyp. Bästa sättet att skydda såväl skallen som halsryggen är att inte vurpa. Kör försiktigt!