AMES 1
48 TIMMAR OSLO Vårt grannland har inte bara kommi
t ikapp, och sprungit om oss, när det kommer till tv-produktion. Nu börjar de även nafsa oss i hälarna när det kommer till uteliv. Vi har tillbringat två dygn i Norges huvudstad. TEXT: PAUL DAHLGREN Den första gången jag åkte till Oslo för att skriva ett resereportage kände jag mig lite som den icke namngivna huvudpersonen i den norske författaren Erlend Loes bok Fakta om Finland, fast tvärtom. I boken får huvudpersonen i uppdrag att skriva en reseguide för att locka norska turister till grannlandet, varpå han ljuger ihop att han dels har en finsk farmor samt att han kan prata språket. Resten av boken går sedan ut på att han gissar och rationaliserar sig fram till hur det är i Finland, varpå naturligtvis många av hans förutfattade meningar om finnar skiner igenom. Jag bestämde mig snarare för att ha ett öppet sinne och inte lyssna på vad folk omkring mig berättade om hur dyrt det var med kaffe och pizza, att norrmän inte äter lunch eller att hela Oslo stänger på söndagar då norrmännen nämligen är ute ”på tur”. Med facit i hand borde jag ha lyssnat, för det är på samtliga punkter alldeles rätt. Men man lär sig av sina misstag och när vi för tredje året i rad besöker Oslo under festivalen By:Larm över en långhelg i mars, ser vi till att boka ett tidigare flyg både dit och hem. VARJE ÅR SEDAN 2008 lever Oslo upp i en enda stor festival, där i princip alla ställen med utskänkningstillstånd och möjligheter till musik deltar. Detta gör att det är ett ypperligt tillfälle att inte bara upptäcka ny musik, utan också på ett effektivt sätt ta del av vad staden har att erbjuda i form av uteliv. FÖR DET SKA sägas. Norrmännen har inte bara bevisat sig vara bra, kanske för tillfället bättre än oss, på att skapa tv-serier såsom Skam och inte minst Okkupert utan har även tagit upp kampen på krogscenen. Att den norska kronan dessutom är nere på rekordnivåer så att du kan gå ut och käka för ungefär samma priser som hemma gör inte saken sämre. VI ANLÄNDER TILL ett disigt Gardemoen och tar tåget in till centrum. Oslo är verkligen inte en särskilt stor stad sett till centrum och det går i princip att promenera överallt, vilket vi gör upp till Vulkanområdet där vi checkar in på hotellet. Lunchen intar vi sedan i Mathallen, som är Oslos svar på Köpenhamns Torvehallarna. Här samsas ett trettiotal butiker, restauranger och mikrobryggerier och skapar tillsammans en gastronomiskt smältdegel. Det är överlag oerhört sympatiskt och jag sväljer ner den purfärska fiskburgaren jag köper vid en disk med en mellanöl köpt vid en annan. Mathallen är helt full med folk, men inte på det jobbiga sätter utan mer på ett levande sätt. KVÄLLEN INLEDER VI på den relativt nyöppnade cocktailbaren Himkok. Ytan som spänner över tre våningar rymmer en ciderbar, en cocktailbar med drinkar på kran samt en ”fine drinking”-del som kräver bordsbokning. Vi nöjer oss givetvis inte förrän vi har provat alla tre. Himkok kommer förpackat med den obligatoriska barberarsalongen, men det är troligtvis mer på grund av drinkarna än klippningarna som baren har förtjänat en plats på listan över världens 50 bästa. MIDDAG ÄTER VI på Sentralen, och nej det är namnet till trots inte Oslos centralstation som åsyftas utan det gamla Sparbankshuset som har rustats upp och inretts av ett gäng olika konstnärer. Det är riktigt tjusigt och även om maten är kanon skulle vi lika gärna kunna ha besökt någon av husets andra inrättningar bara för att njuta av interiören. Men det är ju ändå By:Larm så efter middagen passar vi på att besöka ett gäng av stans överflöd av livescener, där kanske framför allt Rockefeller med den tillhörande bakfickan John Dee och storasyrran Spektrum sticker ut som klara favoriter. För att inte tala 56